Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Ankarcrona och Dalarne. En hembygdsvårdargärning. Av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Ankarcrona och Dalarne
Från gården på Hölen.
Genom portlidret skymtas det titan för gårdsfyrkanten förlagda härbret
från Laknäs med artalet i6ç4.
bönder var tydligt förnimbar överallt i
landskapets bygder. Nykterhetsrörelsen
hade i landskapet blivit en stor
folkrörelse, och folkbildningsarbetet gick en
förnyelsens tid till mötes. Ungdomsmötena
togo upp de frågor, som lågo i tiden, och
när drömmen om det nya drömdes, fick
den en djärvt radikal inriktning. Men till
ungdomsmötenas prägel hörde också, att
drömmen om det nya möttes med drömmen
om det gamla bygdearvets rikedom och
skönhet. När Gustaf Ankarcrona vid
Leksandsmötet steg fram och tog ledningen,
formade han det motto, som gav hela
denna ungdomsrörelses särskilda stil och
stämning:
»För nya behov, dem framsteg föda,
ej gammal form och skönhet döda!»
Det var den fäderneärvda
svenskhetsdrömmen, inriktad på den nya tidens
uppgifter, som låg bakom Gustaf Ankarcronas
anknytning till hans nya landskaps stora
folkrörelser, det var en syn i stort på
folket, som gav honom plats i deras led.
Folkrörelserna blevo för honom aldrig ett mål,
blott medlet för att skapa det nya Sverige,
som han och så många andra vid denna tid
drömde om. Ären 1905—1907 stod han
som redaktör för den tidning, som ville ge
uttryck både för ungdomsmötenas
reformkrav och deras traditionsanslutning:
Siljan, Övre Dalalagets Allmoges tidning.
Den tidningen gick inte i tjänst hos något
parti, och den fick inte, som den ensamma
röst den var, så många som lyssnade.
Men den hade sin trogna skara, och genom
den eld och ande, som bar den, kom den,
liksom ungdomsmötenas tid, att fylla en
uppgift. Mycket av det som senare hänt i
Dalarne på hembygdsvårdens och
folkbildningsarbetets områden har sina rötter
i den mark, som då bereddes.
Det blev traditionsvården som Gustaf
Ankarcrona i fortsättningen helt kom att
ägna sig åt. Den blev inte först och främst
443.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
