Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsminne. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsmin ne
Detaljer av hand ni ålad kinesisk tapet från iyo o-talets mitt.
Goteborgs Museum.
Den tredje oktrojens ställning blev i
begynnelsen rätt så brydsam på grund av
ständernas njugghet. Skeppsavgiften icke
blott återinfördes utan höjdes till
sjuttiofemtusen daler silvermynt för vart
hemkommande fartyg, varjämte denna avgift
skulle betalas i förskott med tio tunnor
guld. Ständerna betingade sig också ett
sexprocentigt lån av tjugu tunnor guld.
Konjunkturerna blevo emellertid gunstiga
tack vare Englands krig med sina
amerikanska kolonier, i vilket även Holland och
Frankrike indrogos. De värsta
konkurrenternas handel på Kina avstannade nu
fullständigt. Medan priserna på ostindiska
varor sjönko i Kanton, stego de tack vare
den ringa tillförseln i Europa. Compagniet
gjorde glänsande affärer. Under åren 1787
till 1789 kunde man utdela hundra procent
till aktieägarna.
Samma direktion erhöll även med i stort
sett oförändrade privilegier förnyad
ok-troj, den fjärde, för tiden 1786—1806.
Den inträdande freden, som återförde
sjömakternas handelsfartyg på den ostindiska
traden, och andra omständigheter, såsom
den småningom helt upphörande
avsättningen av te på England och Holland, det
svensk-ryska kriget — allt detta bidrog
till att småningom undergräva
Compagniets ställning och föra det på obestånd.
Sedan Compagniet delvis avstått från sina
privilegier måste det 1809 ingiva sin
konkursansökan.
Emellertid hade en ny oktroj, den
femte och sista, utfärdats år 1806. Insatserna
i det nya Compagniet hade nu sänkts till
hundra daler specie för att även småfolket
skulle kunna vara med. Tecknandet gick
likväl dåligt och subskriptionstiden måste
förlängas. Som den föregående
direktionen häftade i skuld till köpmän i Kanton
vågade man ej utsträcka resorna dit. I
stället erhöll Compagniet tillstånd av
England att driva handel på Bengalen. Under
hela oktroj en kom dock icke något fartyg
längre än till England, där man köpte och
tog i kommission ostindiska varor.
Kontinentalsystemet lade också hinder i vägen
för denna handel. Det var slut med de
goda tiderna. 1813, då en läng tid ännu
kvarstod av oktrojen, upplöstes Compagniet
och handeln på länderna bortom Goda
Hoppsudden frigavs.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
