Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Harald Höffdings filosofi såsom enhetlig tankebyggnad. Av Axel Herrlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Höffdings filosofi
att sammanfatta våra omedelbara
sinnesförnimmelser till varseblivningskomplex av
färger, toner eller av andra sinnesintryck röjer
sig samma syntetiserande medvetenhetsfaktor,
som yttermera möter oss i den förknippning
av en varseblivning eller åskådning med
tidigare upplevelser, vilken vi beteckna såsom
igenkännande. Den möter oss ock i
associativa processer, som betinga minnes- och
fan-tasiverksamheten, samt i den jämförelse
mellan våra föreställningar, som kommer till
uttryck i det logiska tänkandet i form av
begreppsbildning, samt av omdömes- och
slutledningsfunktioner. Men medvetandets
sammanfattande eller syntetiska verksamhet har
städse en motsvarighet, ett korrelat i en
åtskiljande eller analytisk verksamhet. Så t. ex.
i ett omdöme, där vi på samma gång
förknippa subjektet med dess predikat och dock
samtidigt fatta subjektbegreppet såsom
åtskilt från predikatbegreppet, till vilket det
visserligen tänkes stå i ett visst förhållande
eller en relation, men med vilket det dock icke
utan vidare sammanfaller. I syntesen röjer
sig en/iefasynpunktens, i relationen
mångfaldssynpunktens betydelse för förståelsen av
vår själsverksamhet. I begreppen Syntes och
Relation ser Höffding tankeformer, som ej
blott hänföra sig till våra själsföreteelser,
utan överhuvud till alla tankeföremål eller
»Emner», varpå vår kunskapsverksamhet kan
vara riktad. Detta gäller ej blott om dessa
båda begrepp, utan lika mycket om alla
kategorier. Syntes och relation upptagas av
Höffding såsom de båda första inom den grupp
av hans kategorier, som han kallar de
fundamentala. Hit räknar han även två andra
begreppspar, nämligen Kontinuitet och
Diskontinuitet samt Lighed och Forskel
(skiljaktighet). Kontinuitetsbegreppet hänvisar på
syntesbegreppet därigenom att vårt medvetande
desto lättare åstadkommer en syntes mellan
de mångfaldsled, vilka det uppfattar i en
föreställningsserie, då dessa led utan några
språng eller avbrott i kedjan glida över i
varandra. Där kontinuiteten råder, säger
Höffding, där får vår åskådning och
eftertanke karaktären av en »jævnt henglidende
Ström uden Hvirvler og Vandfald». Å andra
sidan äro diskontinuitetens virvlar och
vattenfall ofrånkomliga fakta både i vår inre
tankeström och i våra yttre upplevelser av
tingens värld. För forskningen te sig dock
sådana språng eller avbrott i sammanhanget
såsom uppgifter att söka efter de mellanled
eller övergångsstadier, som kunna förefinnas,
fastän de undandragit sig vår mera
omedelbara iakttagelse.
Kategorien likhet sammanhänger intimt
med begreppet kontinuitet, i det kontinuiteten
mellan leden i en serie desto lättare
framträder, i den mån som leden inbördes likna
varandra, såsom då en skala av t. ex. röda
färgnyanser utbredes framför oss. Sambandet
mellan begreppen diskontinuitet och inbördes
skiljaktighet (Forskel) mellan serieled är ju
ock uppenbar nog.
Såsom en andra huvudgrupp av våra
tankeformer upptager Höffding vad han kallar
Formale Kategorier. Såsom den första
nämner han Identitet, som anknytes till begreppet
likhet såsom innebärande en så maximal
grad av likhet mellan två tankeföremål, att
de kunna substitueras för varandra. Med
kategorien Analogi förbinder han begreppet om
den art av likhet, som icke innebär likhet
mellan vissa egenskaper eller delar hos
jämförda tankeföremål, utan likhet ifråga om det
inbördes förhållandet mellan dessa föremåls
egenskaper eller delar, vilka sinsemellan var
för sig tagna samtidigt kunna vara varandra
mycket olika. Trots den olikhet, som finnes
mellan gälarna hos en fisk och lungorna hos
ett däggdjur, råder dock analogi mellan dessa
organ, emedan de såsom andningsredskap stå
i likartat förhållande till de organismer, vari
de ingå. På varje stadium av tankelivets
utveckling, på det mytiska, men också på det
mest vetenskapliga, är analogisynpunkten av
en vittgående betydelse, såsom då vi i
fysiken förklara såväl ljusstrålningen som de
elektriska strålningsfenomen, vilka
föreligga vid radioutsändningar, genom
eterprocesser, som tänkas analoga med
vågrörelserna t. ex. på en vattenyta. I sin tillämpning
av analogisynpunkten strävar vetenskapen
ock att reducera kvalitativa åtskillnader, t. ex.
mellan färgerna i ett spektrum, till blott
kvantitativa differenser, i detta fall mellan
längre eller kortare etervågor, alltså
rörelseprocesser. I detta sammanhang framträder
betydelsen av begrepp som tid, antal, grad
och rum för vårt forskningsbehov. Till de
formala kategorierna räknar Höffding också
begreppet Negation samt vad han kallar
Rationalitet, d. v. s. ett förhållande mellan
tankeföremål av den art, som möter mellan
premisser och slutsats, samt mellan grund och
följd i våra tankekedjor.
Förhållandet mellan gritnd och följd inom
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
