Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Två översättare. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två översättare
Kortsida av sarkofagen i Girgenti.
Den sjuka Phaidra, omgiven av sina tärnor.
I Kung Härfågels locklåt — först
publicerad i denna tidskrift1 —, i
sångarhyllnin-garna till Näktergalen och till Svanarna fira
översättarnas lingvistiska insikter och
poetiska takt och smidighet vackra triumfer:
Majnattens Musa,
här i ditt rike jag går!
Vindfläktar susa
svalkande genom ditt snår!
Artemis’ danssteg bland blå anemoner
följa din rytm, och av näktergalstoner
genljuder flöjten, som spelas av Pan.
Skalderna låna av dig melodiens
sötma, som doftar likt honung ur biens
skörd under lind och platan.
Bruset av vingar
hör jag — en dröm, en vision? —
Mångstämmigt klingar
eko av sångsvanars ton.
Hör! — apolliniska hymner i natten
nå oss från hyperboreiska vatten,
burna i stjärnljus på vinden och skyn.
Skogarna hör jag, och vågor som brusa
sjunka i ro och Chariternas ljusa
danser jag ser i en syn.
_ *
1 1927 sid. 164.
Euripides, barn av den skeptiska och
pessimistiska tiden efter perserkrigen och ett
beständigt föremål för det ärkekonservativa
kvickhuvudet Aristophanes’ ettriga pilar, är
den av de stora hellenska tragöderna, vars
verk har det modernaste, det mest
komplicerade tycket. Han har — för att tala med hans
senaste svenske översättare, Hjalmar
Gullberg — »gjort en konstnärlig landvinning av
epokgörande betydelse: han har upptäckt
kvinnan och för första gången kartlagt ett
viktigt område av hennes själ, känslornas
vulkaniska distrikt». Phaidra-motivet, under
tidernas lopp varierat och nyanserat i det
oändliga, har Euripides först av alla givit
den stora diktens bärkraft, förlänat den stora
tragediens betvingande auktoritet. Mot den av
Hjalmar Gullberg utförda översättningen av
Euripides’ Hippolytos kunde man rikta den
huvudsakliga invändningen, att den i stil och
tonläge företer större likheter med den
ra-cineska dramatiken — enkannerligen den
Racine, som i Phèdre efterbildade Euripides
— än med den euripideiska tragedien. Gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
