Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Funktionalistisk trosbekännelse. Av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funktionalistisk trosbekännelse
doxens låt vara affekterade men
genomträngande form. Lösa hugskott och tillfällig
advokatyr är i alla händelser icke vad denna bok
innehåller; man frapperas av författarens
kunnighet, hans skickligt valda citat, hans
logiska kombinationsförmåga, och man gläder
sig åt det med omsorg och utsökt smak valda
bildmaterialet, kanske stundom med en mer
oreflekterad glädje än den samvetsgranne
funktionalisten strängt taget har rätt att
känna.
Med rubriken »Funktionalismen i
verkligheten» vänder Gotthard Johansson sin front
mot allt det lösa prat och kåsörskämt, som
söker gläfsa bort de nya ideerna. Han för fram
ett tyngre artilleri. Ehuru till övervägande
del avsedda såsom fristående artiklar i
dagspressen i samband med aktuella frågor äga
kapitlen i hans bok den vederhäftiga tyngden
av ingående studier och bilda tillsammans en
klar framställning av hela det komplex, som
titeln angiver. Det är för övrigt en
intressant upplevelse att i bokens form förnya
bekantskapen med dessa uppsatser. Publicerade
i dagspressen ha de åtminstone för
undertecknad förefallit en smula hårdsmälta, de äro icke
tillräckligt genomskinliga för att kunna
fångas med tidningsläsarens hastigt
framglidande blickar, alltför gediget byggda för att
lämpligen sönderhackas i enstaka rader eller
rubriker. Det är måhända en omedveten
automatisk inställning som gör att man i boken
med verkligt nöje avnjuter vad man i
dagspressen med svårighet smälter. I alla
händelser har detta sammanförande även en
annan betydelse: det ger den sympatiska bilden
av en utpräglad personlighet bakom ideer och
program, en allvarlig saklighet i en mycket
älskvärd och behaglig klädnad, en modernist
som i känslig reagens inför skönheten och i
språklig elegans ingalunda står efter
gårdagens mest kräsne estetsnobb. Man frågar sig
blott varför denna utmärkta och i bästa
mening populära bok är så dyr, att man måste
recensera den för att ha råd att läsa den.
Ovanpå dessa rutinerade stilister av hög
klass framstå de sex författarna till
»acceptera» i sin kollektiva stil en smula valhänta.
Deras avsikt att chockera, att ironiskt raljera
med sin publik är kanske stundom alltför
tydlig. Det är inget fel att vara tydlig och populär,
tvärtom, men det är oklokt att underskatta
den intellektuella nivån hos sin publik, att
förklara alltför mycket. Boken är i vissa delar
icke helt fri från en anstrykning av skolmäs-
teri (man tycker sig dock märka nyanser,
herrarna ha väl inte dikterat i korus?), och
den välvillige anmälare, som finner den
»ogement rolig» måste utan tvivel räknas till de
mera lättroade. Det är knappast på detta
gebit som denna förträffliga bok har sina
förtjänster. Men då man lyckats tränga igenom
denna onödigt populära grinmask och beslutat
sig för att bortse från den ibland
irriterande posen, finner man sig
konfronterad med en vilja till opartisk ärlighet och
framför allt med en energisk optimism,
som snart uppväger dessa mera på ytan
liggande svagheter. Om den slutliga
behållningen blir, att läsaren finner
argumenteringen i sin helhet för en ny
orientering av arkitekturen tungt vägande och
optimismen inför tiden smittande, så tror jag
väl att författarna äro nöjda med ett sådant
resultat och gärna avstå från de applåder för
öppen ridå, som de ibland synas vänta. Ty i
ännu högre grad än de förutnämnda är denna
bok en allvarligt menad stridsskrift, så
allvarlig och käck, att den icke blott syftar mot
strid utan mot definitiv seger. Av krigaren
bör man icke begära florettfäktarens eleganta
vapenföring; hans vapen, i sig själv mera
klumpigt, är dock effektivare, och det är
kanske därför också »acceptera» som väger
tyngst bland dessa tre var för sig så
värdefulla inlägg i en diskussion, som utan tvekan
kan sägas röra ett av vår tids mest
betydelsefulla problem.
Låt oss gå ännu ett steg längre i
kollekti-vism, låt oss slå tillsammans alla dessa tre
böcker och deras författare med deras olika
förtjänster och fel och ge dem det
totalomdömet, att de i hög grad bidragit till
klarläggande av dessa brännande problem, att de
genom den samlade kraften av sina argument
verkat starkare övertygande än enskilda
diskussionsinlägg hittills kunnat göra, att de för
Sveriges vidkommande berett en större
allmänhet tillfälle att grunda sin uppfattning på
ett mera vederhäftigt material än
dagspressens kåserier. Låt oss hoppas, att de därmed
fört hela diskussionen om funktionalismen in
i ett nytt skede, där icke tidsfrämmande
blindhet och tidsfrälst fanatism längre förnöta sina
krafter i gagnlös dragkamp, där det bryska
stridsropet acceptera! kan bytas mot den
friare och humanare lösen reflektera! Med
sin egen omisskännliga vilja att objektivt och
lugnt diskutera problemen ha de i alla
händelser tagit ett betydelsefullt steg i denna rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
