Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nathan Söderblom. Religionsforskaren och den ekumeniske kyrkofadern. Av Gustaf Aulén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nathan Söderblom
Ärkebiskops hu set i Up p s a I a.
met inom katolicism och protestantism»
(1910).
Lutherforskningen tilldrog sig från
början Söderbloms intresse.— allaredan år
1893 publicerade han ett par skrifter om
Luther. Om Luther — Luthers lilla
katekes — handlade också det sista av hans
utgivna större teologiska arbeten (1929).
Till detta forskningsområde återkom han
under årens lopp gång på gång — det är
uppenbart, att det varit honom
synnerligen kärt. En betydande olikhet föreligger
mellan den första Lutherboken och de
senare årens Lutherstudier, något som icke
är underligt, då Lutherforskningen just
under denna tid upplevde en nära nog
revolutionerande omgestaltning. Under det
att Söderbloms tidigaste arbeten på
området väsentligen återspeglade samtidens
traditionella Lutheruppfattning, slog han
snart nog in på självständiga vägar.
Tvenne drag- äro framför andra karakteristiska
för hans mognade Lutherforskning: den
psykologiska skarpblicken, som firar
triumfer i boken »Humor och melankoli och
andra Lutherstudier» (1919), vidare det
breda, allmänkyrkliga perspektiv, under
vilket han ser Luther och hans gärning.
Ingen i samtiden har gjort så mycket som
Söderblom för att låta Luther bliva mera
känd och bättre känd utom »lutherdomens»
råmärken. Det smärtade honom att finna
att Luther där i själva verket var så pass
litet känd och förstådd, som om det —
såsom Söderblom någon gång sade —
varit fråga endast om en tredje klassens
storhet och icke om kristenhetens största
religiösa geni. Om Luther talade han och
skrev han därför flitigt på skjlda
tungomål. Han såg och förstod Luthers
univer-salism och handlade därefter.
Att Kristusfrågan står i centrum för en
teolog är naturligtvis ingenting märkligt.
Men den bok, i vilken Söderbloms h:thö-
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
