Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fransk genombrottskonst under nittonhundratalet. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk genom brottskonst ti n d e r nittonhundratalet
Pablo Picasso. Wilhelm in tje.
Skeppsredare J. B. Stang, Oslo.
tiden börjat samla negerskulptur, och i
denna primitiva och djupt uppriktiga
konst fann Picasso vad han sökte. Han
kastar på en gång över bord hela den
»litterära» barlasten, till synes hela sitt
konstnärliga kunnande, och 1907 lägger
ban upp några stora dukar, i vilka han
med stark deformering och i en neutral
färgskala av svart, brunt och grått
konstruerar fram vad han anser vara ur- och
grundtyper för människoframställning.
All mänsklig charme är som bortblåst, det
är en det fulas och vederstyggligas
spökvärld han trollar fram, men en värld som
i sin primitiva styrka och vildhet långt
ifrån saknar storhet och karaktär. Han
går så småningom ändå längre i sina
spekulationer, han lämnar bakom sig allt det
som »föreställer» något, och under
perioden 1908—1912 är han vad man kallar ren
kubist.
Det är i den nu namnkunniga ateljén
vid Place Ravignan uppe på Montmartre
som dessa konstverk se dagen, delvis i
ensamhet, delvis kanske som frukter av
långa teoretiska resonemang med bland
andra matematikern Princet. Man bör
dock inte för mycket betona den
spekula-tivt-teoretiska sidan av saken. Både
Picasso och hans stridskamrat från dessa
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
