Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Om svenska fåglars flyttning. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om svenska fåglars fly t tnin g
Bruno Liljefors. Tranor, i ç 2 o.
bokstav angivande ringstorleken jämte
löpande nummer. Varje ringnummer
registreras på mottagaren, som anmodas att
vid märkningens utförande på en till
honom översänd blankett införa
ringnummer, fågelns namn, ålder (unge eller
gammal), ort och datum. När sedan en
återfunnen ring insänts eller åtminstone dess
nummer angivits, kan man genast slå upp
vem som mottagit ringen. Därefter får
man på ringmärkarens insända blanketter
uppsöka numret och erhåller därmed full
kännedom om fågelns art och
härstamning m. m. En sammanställning av
uppgifterna från återfinnaren och
ringmär-karen giver sålunda underrättelse om,
huru fågeln flyttat, vilket i brev meddelas
återfinnaren. Den svenske ringmärkaren
finner i tidskriften Fauna och Flora
undan för undan uppgifter om återfunna
fåglar, så att han kan se de resultat, till
vilka han medverkat. Även denna metod
har sina svagheter, framför allt
därigenom att det vanligen blott är ett mycket
ringa fåtal av de märkta fåglarna som
återfinnas, eller som, om de påträffas, bli
återrapporterade. (För vissa större arter,
särskilt rovfåglar, kan dock procenttalet
stiga ganska högt.) Trots allt måste man
dock medgiva, att den Mortensenska
ring-märkningsmetoden genom sin exakthet
givit oss en vida bättre kännedom särskilt
om fåglarnas flyttningsvägar än någon
annan, och i vissa fall ha vi nu en ganska
klar och överskådlig bild av flera fåglars
flyttning. För att belysa detta med några
exempel skall nu i det följande omtalas
några resultat, som vunnits genom
märkning med Riksmuseets ringar.
Kråkan är ursprungligen en flyttfågel
i vårt land, ehuru numera i allt större
utsträckning kråkor stanna kvar över
vintern vid städer och samhällen och där
livnära sig av varjehanda avfall. I landets
norra delar är flyttningsinstinkten ännu
alltjämt mera livlig, och resultatet av de
där märkta har därför blivit bäst. 1929,
då en sammanställning gjordes, hade 16
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
