Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yngve Berg. Av Akke Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A k k e K ti m lie n
Tab or s förtvivlan.
Ur Kleopatra. 1913.
Jag betraktade nyfiket föremålet för den
så påtagliga uppskattningen. Det var en
helt stillsam och oberörd ung man med
någonting i blicken och sättet som ingav
föreställning om trygghet och
vederhäftighet. Man upptäckte nog också snart en
god glimt av humor.
Yngve Berg hör väl också till det inte
alltför stora antal konstnärer som tidigt
varit medvetna om den konstnärliga
kallelsen. Från denna första tid minns jag
honom också ständigt oskiljaktig från
skissboken och ständigt med avväpnande
självironi tålande alla mer eller mindre
spydiga gliringar. Med seg vilja och sträng
självkritik utvecklade han sig efter en linje
som är sällsynt rak och fri från kastningar.
Så som hans konst nu ter sig har han i
all sin stilenlighet en lätthet och grace som
icke tyckes veta av några svårigheter.
Den som endast betraktar slutresultatet
skulle vara frestad att tro honom vara en
av dessa naturligt skickliga begåvningar
som utan all möda leka fram sina verk.
så improviserat, så friskt som nästan allt
tycks vara givet. Ingen föreställning vore
emellertid falskare. Som oftast hos riktiga
konstnärer är resultatet, som synes så
förbluffande klart och enkelt, föregånget av
mycken möda och mycket kritiskt arbete,
mycken sökande vånda. När man i något
enstaka fall blivit i tillfälle att se
varianterna, att kunna följa den första
intensionens utveckling fram till det slutliga
definitiva, häpnar man över att konstnären
under allt detta prövande och sökande
arbete mäktat behålla för att icke säga öka
den ursprungliga friskheten.
Yngve Bergs konstnärliga begåvning är
ett arv med all säkerhet från hans fader.
Få torde måhända känna till att denne,
folkskolläraren och sedermera
ecklesiastikministern Fridtjuv Berg, även var en god
tecknare och akvarellist och i sin ungdom
under sina första stockholmsår gick som
elev på akademiens »principskola». För
sonen skulle emellertid ingen annan
uppgift få konkurrera med den konstnärliga.
Efter avslutad studentexamen vid
Almqvistska samskolan begav han sig 1906
vid 18 års ålder till Göteborg, där han blev
Ur Spanskt. 1915-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
