Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Tor Hedbergs diktning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Linder
och vinner så det hela! — Stolta tanke!
Den ena st unden vill jag vällust dricka
ur djupet av naturens rika brunnar
och helga mig åt stoftets dunkla drifter,
för att den andra stunden lika djärvt
med frigjord håg beträda tankens stigar,
där klarhet härskar och en kylig kyskhet!
Blott intet koppleri, — som kalla stålet
min vilja lägger jag emellan båda.
Vak upp, min sköna, linda dina armar
omkring min hals, — min tanke du ej binder.
Gerhard Grim blir Sagnils herre och
älskare. När så en tid förgått, sänder han
åter bort henne, för att själv återtaga sitt
forna liv, men sin lidelse kan han icke
mera döda. Han måste ge sig ut i världen
för att åter söka upp henne, och finner
henne slutligen, men förvandlad till en
mäktig kurtisan. Han blir nu i stället
hennes slav, och ser till sist ingen annan
väg ur förnedringen än en gemensam död.
— Så ter sig, i grov schematisering,
ränningen i detta symboldrama.
Konflikten mellan tankeliv och
kärleksliv hade ju Tor Hedberg behandlat redan
i Ett eldprov, men i Gerhard Grim är den
så mycket hårdare knuten, att den endast
kan finna sin lösning i en katastrof. I
diktcykeln I lustgården (i Sånger och
sagor 1903) har Tor Hedberg för första
gången lyckats skapa en erotisk lyrik
som verkar helt omedelbar och upplevd.
Även den i samma samling ingående
prosamålningen Havsmannen äger i sin
utpräglat Böcklinska kolorit en sinnlig
glans, som man annars icke finner hos
Hedberg. Denna ursprungligen 1895 i
Ord och Bild offentliggjorda dikt är hans
mest nittitalsmässiga konstverk.
I alla dessa dikter segrar emellertid till
slut dragningen ifrån lustgårdens
kärlekslycka till öknens tankestillhet; de mynna
ut i en protest mot Eros’ välde, som
erinrar om Heidenstams anatema över
kärleken i dikten Barndomsvännerna:
Blott den på jorden ett storverk hinner,
som i tankar går kall förbi hennes famn.
Det kan icke förnekas, att denna
dualism mellan andlighet och erotik särskilt
i Gerhard Grim får något spetsfundigt
över sig, som stöter, men den är i mycket
tidstypisk för det slutande 1800-talet.
En stark intensitet ha även de följande
två små kärlekstragedierna på blankvers
Giorgione och Antonios frestelse (1902),
till vilka Tor Hedberg troligen inspirerats
genom sina samtidiga utmärkta
översättningar av renässansdramatik. Giorgione,
vars huvudmotiv är kvinnans bittra
rivalitetskänsla mot konstverket, i vilket
hennes egen snart vissnande skönhet
förevigats, äger verkligen renässansdramats
heta puls, det hektiska livs- och
skönhetsbegäret, avtecknande sig mot
förgängelsens svarta pestskugga.
Antonios frestelse handlar om en till
åren kommen mans förtegna kärlek till
en helt ung flicka, som vid första lägliga
tillfälle frånrövas honom med ungdomens
rätt av en Don Juan — ett motiv som
Tor Hedberg f. ö. tidigare behandlat i
novellen Farbror Agathon. Vad man
minns av detta drama är framför allt
den shakespeareskt blommande
blankversen i den unga flickans
kärleksbekännelser.
Här trampade din fot, mitt hjärtas konung,
och rosor föllo, rosor måste falla
där du går fram, ditt namn är rosendöd!
Nu kommer natten, det din skugga är
som ilar framför dig, — hur ljuvt den smeker
min heta kind, som längtar till din kyss!
Har du känt längtan? Den är kärleks kval
och därför ljuv, men vore den ej kärleks
jag härdade ej ut, — som en vampyr
den sugit har min själ och jag är trött
av evigheter som du varit borta.
Kom, jag besvär dig, jag befaller, — kom!
Jag vill din närhet, jag vill spegla dig,
kom, skynda dig, jag rinner bort i sanden,
om ej din famn mig innesluter —
Juan!
O ljuva tecken! Lugn, mitt hjärta, lugn!
Du hoppar ju så vildsint i mitt bröst,
som vilsen hund, då han sin husbond funnit.
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
