Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Attiska gästabud och attiska bordsvisor. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Attiska gästabud och attiska bordsvisor
ger oss emellertid en något avvikande och
något förbehållsammare formulering,
antagligen uppkommen inom oligarkiska
kretsar, där man inte så mycket höll på
den demokratiska likställigheten inför
lagen ; samtidigt en avfattning som
ove-dersägligen kommer den historiska
sanningen närmare.
Jag skall bära mitt svärd i en kvist av myrten
som Harmodios och Aristogeiton,
när de stucko ned, vid Athenas fest,
mannen Hipparchos, som var fädernestadens
tyrann.
En tredje strof innebär åter ingenting
mindre än ett slags heroisering av den
ene av tyrannmördarna, hans apoteos som
halvgud, hans förläggning till de
odödliga heroernas elyseiska vistelseort:
Nej, Harmodios, dött har du dock icke.
På de saligas öar tör du vistas,
där de säga att fotsnabb Achilleus dväljs
samt Diomedes också, Tydeus’ modige son.
Och ser man närmare på saken så var
det ändå icke helt oförtjänt »tyrannmör-
darna» under århundraden levde som
frihetshjältar i det demokratiska Athens
hågkomst, åtnjutande ryktets och sångens
odödlighet. För det första måste dock
även politiska motiv ha spelat in,
förhoppningarna på en folkresning kunde dock
icke ha byggts på någon annan bas -—
den ursprungliga och starkaste
drivfjädern må sedan ha varit vilken som helst.
Och för det andra voro dådets verkningar
onekligen ägnade att påskynda den
demokratiska utvecklingen. Hippias blev efter
mordet på brodern vad han tidigare
knappast varit, en tyrann i ordets
moderna mening; den grekiska termen
betecknade som känt endast en man som på ett
illegitimt sätt, stödjande sig på våld,
tillskansat sig makten, alldeles oavsett huru
han förvaltade den. Till och med i sin
mest politiska och mest demokratiska
variant var alltså Harmodiossången, den
populäraste av alla attiska bordsvisor, icke
helt och hållet missvisande.
57
Hipparchos mordas av Harmodios och Aristogeiton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
