Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sigfrid Siwertz. Av Artur Möller. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Möller
skapelser. En smula anspråksfullt, men inte
utan fog, har han låtit omslagen till sin
mannaålders böcker prydas av en liten
hjälm-prydd Pallas Athene. Han har aldrig helt
släppt ur sikte de filosofiska problemen från
sin ungdom: viljans frihet, själens
odödlighet, tillvarons mening och sammanhang.
Måhända är slutnovellen Det mörka
segermonumentet den som har den högsta resningen.
Denna självmordshistoria, berättad sub
spede æternitatis, hör nog till de vackraste
apologier som skrivits för den fria döden. Och
hymnen till den rena tanken, till den logiska
begreppsvärld, varav naturnödvändigheten
blott utgör en spegelbild, denna arktiska
rationalism, som författaren kallar den, bäres
av ett storvulet intellektuellt patos.
»Sval» är kanske det adjektiv som Siwertz
använder med mest förkärlek. Och hans
diktning erhöll tidigt en ton av kylig
septemberklarhet, där även de bjärta och glödande
färgerna påminna oss om förgängelsen. Har
någonsin en man på några och tjugo år
skrivit en bok, som röjer mera inlevelse i och
sympati för åldrandets livsstämning än
novellsamlingen »De gamla» ? Den hör
säkerligen till Siwertz’ jämnaste och hållbaraste
samlingar, och en typ som Thomas Groll har
sin givna plats bland klassikerna. Även
skildringen av »Mälarbröderna» står trots sin
något sentimentala intrig enligt min mening
högt över de tre pojkarna i »Mälarpirater».
Skämtlynnet i denna med sådan förtjusning
mottagna lilla äventyrsbok har slagit av sig
en hel del, själva den käcka tonen i
dialogerna har en anstrykning av föresats. I ett
avseende skiljer den sig skarpt från
anglo-sachsiska förelöpare: den är sannerligen inte
impregnerad med någon söndagsskole- eller
ens scoutmoral. Och jag misstänker att den
originelle grevens gästabud för de tre små
äventyrarna skulle ha uppväckt en storm av
avsky, om boken sett dagen ett tjugotal år
senare.
Vad man alltjämt kan oblandat njuta av är
de friska och skiftande akvarellerna från den
tusen öars sjö, som ingen konstnär i detta
sekel mera nitälskat för att rehabilitera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
