Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Haydn och Sverige. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Gli ni stedt
nämnas längre fram, men här må
tilläggas, att gamle Frigel knappast hade orätt,
när han fann Haydns fromma tonspråk
emellanåt alltför »sirligt» eller, såsom
nutiden skulle säga, alltför mycket präglat av
rokoko; på senare tid har kompositionen
för övrigt en gång, 1924, framförts i
Stockholm, nämligen av
Kjellströms-kvartetten, som använde det av Haydn gjorda
arrangemanget för stråkkvartett.
I den enda återstående fullständiga
stockholmska konsertstatistik som
publicerats1 påträffas blott ännu en
namngiven Haydn-symfoni: det är en av de
ännu i dag livskraftiga sista
symfonierna (»Londonsymfonierna»), nämligen
Sinfonie militaire. såsom denna
tonmästarens 100 :e, år 1794 tillkomna, symfoni
kallades vid framförandet under Haeffner
i april 1803; under andra dirigenter fick
den vid repriser även heta En stor
mili-tairisk sinfoni och Stor sinfonie a la
Militaire. Kanske för att förklara namnet på
detta opus, vars andante med sin
alarm-trumpet genast knep publiken och gett
upphov till olika uttolkningar, lämnas
en nöjsam, för andra biografer okänd
uppgift i den periodiska skriften
Journalisten, där 1793 läses en uppsats med
titeln: Haydn’s Lefverne. Med Portrait,
och med anmärkningar af en Svensk
Musik-kännare. Denne sistnämnde, som ställer
sig mycket kritisk mot den tydligen
utländske, översatte författaren, har
nämligen på tal om Haydns tidigt visade
musikaliska begåvning skrivit följande i en
not: »Man berättar väl att han i sina
ynglings-år visade någon böjelse för Militairen
och var mycket begifven på nöjen; men
detta varade icke länge.»
Att symfonikern Haydn hastigt blev
populär, framgår av hans dominerande plats
1 Av C. A. Moberg i Svenska samfundets
för musikforskning publikationer 1924—25 och
som, utgörande en direkt fortsättning av
Vret-blads, går fram till och med 1808.
på repertoaren, åtminstone intill de första
åren av 1800-talet. Även beträffande
Sverige gäller den satsen, att — såsom
Hans-lick framhåller i Geschichte des
Conzert-wesens in Wien — den första stora
impulsen till offentligt konsertliv i nutida
mening gavs genom hans symfonier. Tidigare
hade aldrig någon komponist vederfarits
och ej kunnat vederfaras den äran att,
såsom det hände honom, bli företrädd med 4
à 6 symfonier per år; ifall siffran ett eller
annat år sjunker under detta antal, kan det
bero på att själva programmen, såsom t.
ex. var fallet vid en del av Musikaliska
akademiens annonserade konserter, ej
angåvos.
På någon bristande pietet mot Haydn
berodde ej det för nutida uppfattning
stötande i tillvägagångssättet att i allmänhet
sticka in andra nummer mellan de olika
satserna av en och samma symfoni; det
skulle dröja länge, innan begreppet om vad
som kallats programkultur trängde igenom.
Där började t. ex. programmet med
Symfoni av Haydn, och efter en lång rad
nummer av ofta ytterst växlande
beskaffenhet och värde kom till sist »Finale»,
d. v. s. finalsatsen i den inledande
symfonin. Denna anordning (som även
praktiserats vid kvartettframföranden) synes till
och med ha uppfattats som en förmån, att
döma av följande meddelande i en annons
från 1786: »Så väl i början som vid slutet
af Concerten upföres en af Haydns
vackraste sinfonier.» När »Frälsarens sju sista
ord» 1797 gavs såsom instrumentalt verk,
kunde väl inskjutandet av ett vokalt
andligt nummer försvaras, men dessutom
täcktes — såsom det heter i ett för
hovkapellets Enke- och pupillkassa avfattat
protokoll — »Herr Aboten Vogler — — —
hedra denna Concert med någon Solo på
Forte-Piano»; det var ett motstycke till
vad som ännu på 1820-talet hände i
Berlin, då pianisten Hummel mellan
avdelningarna i Årstiderna spelade en egenhändigt
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
