Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Haydn och Sverige. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman G lim s t e d t
enligt Emil Liedgren (»Johan Olof
Wallin i yngre år») tämligen säkert syftar på
den med skalden halvt hemligt förlovade
Sophie Runnewall. På tal om diktens
datering hänvisar Liedgren till eri i
Stockholmsposten notificerad
välgörenhetskonsert i Jakobs kyrka i juni 1807, då
programmet jämte »en air i Haydns Årstider»
upptog en koral ur Choraeus’ och Wallins
nyss utgivna psalmhäfte. En annons
upptar emellertid »recitativ och aria» ur
nämnda verk, som skulle sjungas av en
»musikälskarinna». Till den av recitativ
föregångna aria, som tillhör den enda
sopransolistens parti, lämpa sig ej Wallins ord »En
bygdens tärna, sjutton år» etc. Däremot
passa dessa utmärkt till bassolistens
allbekanta aria »Ren åkermannen glättigt går».
Den arian kunde Wallin för övrigt ha hört
föregående år, då det förmodligen var
denna särskilt populärt hållna aria, som
åsyftades med den »basaria», som då enligt
konsertannons sjöngs i kyrkan vid
Sabbatsbergs hälsobrunn.
I sin helhet framfördes oratoriet 1810
under ledning av J. N. Eggert. Geijer, som
följande år hörde det, satte det i ett brev
»i bredd med Skapelsen». Under årens lopp
fortfor Årstiderna att bli uppskattat. Så
kan anföras, att Harmoniska Sällskapet,
som ej heller glömde bort
mässkompositören Haydn, ägnade hela vårterminen 1832
åt detta verk, varav »Våren» och
»Sommaren» gavs vid en första sammankomst,
»Hösten» och »Vintern» vid en andra samt
alltsammans på högtidsdagen. Även
förekom framförande i Ladugårdslands kyrka,
såsom 1842 under J. F. Berwalds ledning.
Skapelsens i bokstavlig mening
privilegierade ställning i musikpublikens gunst
kunde dock ej vinnas av detta Haydns sista
opus.
Först efter dennes död blev Frälsarens
sju ord på korset såsom oratorium givet
hos oss. Ett av de första framförandena
under Haydns egen ledning åhördes i april
1798 av Silverstolpe, som i ett brev
visserligen konstaterar många
»declamations-fel», men fann det »öfver ali beskrifning
hvad denna Musik vunnit uti effect genom
förändringen». I fråga om detta verk
forekoms Stockholm av Göteborg, vars
Harmoniska Sällskap gav det långfredagen
1813 och 1814, sistnämnda år till förmån
för Sahlgrenska sjukhuset och
Frimurar-barnhuset. Detta år stod det även på
programmet vid den stockholmska
frimurar-konserten på långfredagen, sålunda ett
tillfälle då man sökte utbyta Skapelsen mot
något annat av Haydn själv. Av intresse
är den upplysning Geijer i ett brev till sin
hustru lämnar, att han måst åtaga sig »en
svensk öfversättning av det dåliga poemet,
lagd under musiken» ; den anonymt utgivna
Geijerska översättningen, som sedan blev
den allmänt använda, höjer sig språkligt
över den i Göteborg tryckta. De på sin tid
beundrade, numera aldrig hörda »Sju
orden» framfördes även i landsorten, t. ex.
i Norrköping, vars Musikaliska sällskap
vid sina likaledes i filantropiskt syfte
givna långfredagskonserter 1806—-15 hade
verket på sina program, omväxlande med
Skapelsen, Årstiderna och Grauns Jesu
död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
