Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prinsessan av Sagan och Gustaf Mauritz Armfelt. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma Söder hj e l m
yngsta, Dorothea, fick nu sitt första
anbud -—- och kanske det inte ens var det
första, — då Armfelt friade till henne för
sin sons räkning, »min dumbom Gustave».
Wilhelmina hade redan, trots sina
aderton år, haft åtminstone en »stor»
upplevelse. Hon hade varit förlovad med furst
Zubov, Katharinas f. d. gunstling, i
Karlsbad 1798- Hon var som blivande
arv-tagerska till Sagan, ung och vacker
förstås, mycket kringsvärmad. Den enda
anteckning Axel Fersen gjort under sin
långa vistelse i Karlsbad angående
Wilhelmina gäller också ett frieri —■ av den
som senare blev hennes make. För den
28 juli har han antecknat:
Prinsen av Rohan tog sig för att fria till
den äldsta av hertigens av Kurland döttrar,
som är här med modern, hon fann som
naturligt var propositionen löjeväckande.
Prinsen av Rohan Guéménée var 33 år,
fattig som en kyrkråtta. Det var inte
något antagligt parti för hertiginnans av
Kurland dotter, och man reflekterade inte.
Året 1799 bildade ett strålande
uppsving för hela det konservativt tänkande
Europa. Den fruktade Bonaparte var
försvunnen i främmande öknar och öden,
Suvorov hade »befriat» Italien, och man
började redan tro på en »restauration».
Ryssarna voro ofantligt populära inom
den internationella, mondäna världen, och
det var väl knappast underligt, om man
inom familjen Kurland meel glädje såg det
giftermålsförslag, som från »hjälten»
Suvorovs sida gjordes dottern
Wilhelmina för hans sons räkning. Giftermålet
stötte emellertid på motstånd,
underhandlingarna runnö ut i sanden, och
Wilhelmina hade inte hunnit segla in i ett
äktenskaps nödtorftigt skyddande hamn
innan den stora kärleken tog henne i
besittning.
Om Armfelt redan 1798 i sällskap med
sin hustru knutit intima vänskapsband med
familjen, huru mycket mer skulle inte
jordmånen nu ha varit förmånlig, då han
var ensam och övergiven —■ offer för ett
orättvist öde, som tidstermen lydde? Hans
hustru, som rest till Stockholm för att
ordna familjens angelägenheter, hade
blivit kvarhållen där, utnämnd som hon
blivit till hovmästarinna och den blivande
kronprinsens vårdarinna. Armfelt själv
väntade alltjämt på sin rehabilitering.
Var det märkvärdigt att, då hon nu en
gång gjort sig till en vänskapens
prästin-na, hertiginnan Dorothea speciellt skulle
taga sig an den charmfulle främlingen?
Faktum är att Armfelt i henne vann en
storslagen beskyddarinna och tröstarinna
och på hennes olika lantgods och boningar
hem och härd.
Men mitt i den vänskapsidyll, i vilken
Armfelt lever med hertiginnan, avbruten
endast av mondäna förpliktelser,
diskussioner om friare som skola antagas och
friare som skola ratas, går det en ung
flicka och drömmar om kärleken . . .
Det är inte första gången hon tror sig
vara förälskad. Men Armfelt liknar inte
någon som hon sett förut. Han är stark
och klok och tapper och omstrålad av
romantik. Hon ser i honom från början
en av ödet hårt prövad man, martyr för
sina lojala tänkesätt och sin trofasthet
mot monarkismen. Han är inte bara en
tapper krigare, en hjälte, han har läst och
rest, han skriver dramer, memoarer och
politiska broschyrer. Wilhelmina är inte
den enda kvinna som i Armfelt mött sitt
politiska ideal. Och denne man, som hon
beundrar över allting på jorden, bemöter
henne inte med överlägsenhet. Han har
från början gjort sig till hennes mentor,
den äldre vännen, en far, som är
outtröttlig i att lyssna till det som fyller henne
och hos vilken hon kan söka tröst och
hjälp för allt som bekymrar hennes unga
hjärta.
Wilhelminas brev till Armfelt redan
efter Karlsbadervistelsen bära påtagligt
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
