Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prinsessan av Sagan och Gustaf Mauritz Armfelt. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessan av Sagan och
vittne om det goda förhållande som
råder. Med flickaktig egocentricitet talar hon
om vad hon tänker och tycker, men icke
utan en viss kokett medvetenhet, som
skvallrar om att han gjort henne lite
speciell kur — hon är den enda av döttrarna
utom Dorothea som varit modern
följaktig detta år i Karlsbad. Armfelts brev
åter äro redan nu fulla av intresse — man
spårar charmören, som är van att använda
alla metoder för att göra intryck. Än
brummar han och grälar, -—- hon får inte
vara sentimental, hon måste taga sitt
förnuft till fånga, hon är »dummare än
någonsin» etc. etc. Nästa gång finner hon
nåd för hans ögon, och han gillar henne
välvilligt, lion förliknas nu plötsligt vid
ingen mindre än Madame de Sévigné.
Vilken förtjusning väcker inte ett sådant
beröm redan genom sin kontrastverkan.
Ingen flicka i ton-åren skulle väl kunna
annat än känna sig gripen av ett så
vackert smicker. Wilhelmina skriver:
Huru kan ni våga en jämförelse mellan
Madame de Sévigné och er okunniga unga
väninna, jag blir bekymrad bara av att tänka
på det. Det kan väl inte i ali världens namn
vara ert allvar. Jag som så ofta måste taga
min tillflykt till ert överseende. Jag är skamsen
att ni kunnat skriva något sådant till mig. Men
fastän ni tillmäter mig en viss intelligens, gör
jag dagligen den erfarenheten att jag är dum,
oförlåtligt dum. Och om min intelligens inte
kan hjälpa mig att se sakerna sådana de äro,
om jag går från misstag till misstag, om jag
bedrar mig och låter bedraga mig av alla
människor — hur kan man då höja min intelligens
till skyarna?
Den månad Armfelt efter vistelsen i
Karlsbad tillbringade på Löbichau tycktes
ha varit honom en ljuvlig tid. Breven till
hans hustru tala om välbefinnande och
välmående. Wilhelmina, som gång på
gång i sina brev uttryckt som sin högsta
önskan på jorden att få visa honom
omkring här, vara hans guide och hans
sällskap, har också fått denna sin önskan
Giis t af Mauritz Armfelt
uppfylld. Det blir ensamma ritter i skogen,
promenader och intima samtal. Från
början tar sig Armfelt an hennes uppfostran,
han lär och vägleder henne, är alltjämt
en faderlig vän för henne. Det tyckes
även ha varit av nöden. Dessa flickor
voro enligt vad Armfelt skriver »bålt illa
oppfödde». »De unga prinsessorna vistas
hos sin fader», skriver Sophia Albertina
från Karlsbad till hertiginnan Charlotta,
»som ej tillåter modern att blanda sig i
deras uppfostran. Men som han har ett helt
harem av mätresser och för det mest
utsvävande levnadssätt, hava de stackars
flickorna haft det allra sämsta exempel
för ögonen.» Påtagligen fann Armfelt
emellertid att det var ett gott virke att göra
något av — uppfostran var ju även ett av
epokens sentimentala slagord. Och
Armfelt måtte ha varit en bra pedagog, om
man kan döma efter den stora möda han
ägnar uppfostran av både sina olika barn
och sina unga vänner. Wilhelmina låg
honom speciellt om hjärtat. »Äldsta dottern
med mycket fel, susceptible af allt godt
med caractere, mer snille än modern, men
ej sämre hjärta», är hans omdöme om
Wilhelmina under Karlsbadertiden. En
annan gång i början av bekantskapen
karakteriserar han henne som »onaturligt
vän av sina vänner, hårt lynne, vett och
karaktär, kall och fiere, odräglig som
hustru och maitresse, bra som väninna
och herskarinna».
Det är knappast troligt att Armfelt
hade tillagt slutorden, ifall hans
förbindelse med prinsessan då redan hade hört
till de intima. Det var säkerligen från
Armfelts sida bara en reflexion, byggd på
kännedom om olika kvinnotyper.
Med sitt lidelsefulla och hetsiga
temperament, och kanske med tillskottet av
sin »bålt dåliga» uppfostran, kan det
kanske tagas för givet, att det är
Wilhelmina som tar första steget i förhållandet
till Armfelt, eller åtminstone att hon icke
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
