Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Apollon från Veji. 11
alisk-etruskisk konst från omkr.
år 5 o o f. Kr.
Villa di Papa Giulio i Rom.
tyngd. Men — det är dock en ny typ som
födes; planen förblir italisk.1 Ingen kan —•
trots den grekiska formgivningen —
förväxla dessa hellenistiska romartempel med
de genuint hellenistiska. Denna nya form,,
som i torftigt material skapades på
ioo-talet före Kr., ligger bakom kejsartidens
väldiga tempelskapelser i marmor:
templen kring Forum romanum, Mars Ultors
nu frilagda tempel på Augustus’ forum2
och deras gelikar.
På romerskt område, på den mark,
hellenismen där vann, torde man även
möjligen ha att söka upphovet till en av
tidens märkligaste skapelser, arkadfasaden,
arkadbågen flankerad av halv- eller
helkolonner, som bära arkitrav och fris. Det
är enligt min mening en typisk förening
mellan hellenistiskt och romerskt, att jäm-
1 Dionysios från Halikarnassos. IV 61.
2 Se Ferdinand Bobergs akvarell i Ord och
Bild 1929, sid. 255.
föra med det gamla romerska atriet, prytt
med grekiska kolonner kring impluviet.
Arkadbågen är ju urgammal i Egypten och
Mesopotamien; i Hellas får den sent
betydelse, medan i Italien etruskiska gravar
synas röja inflytande av denna
arkitekturform redan på 500-talet f. Kr. Talrika
senare stadsportar tala sitt tydliga språk
om arkadbågens betydelse i italiskt liv.
Föreningen med kolonnerna följde i den
period omkring år 100 f. Kr., då den
hellenistiska kolonnen gick sitt segertåg
genom hela det italiska
arkitekturbeståndet i tempel, atrier, peristyler och i den
andra »pompejanska stilens» målerier
o. s. v. Den högintressanta frågan om hur
och när föreningen skedde, kan jag ej här
upptaga till diskussion, trots att ej minst
inlägg av en svensk forskare, professor
M. P :n Nilsson, skulle locka därtill. Visst
är emellertid, att den vunna föreningen
tydligen omedelbart fick betydelse för
olika typer av arkitektur, för både
triumfbågar, stadsportar och fasader. Den
romerska arkadfasaden blev så den italiska
arkadbågens verkliga triumf; i klumpig
form ha vi den redan från sullansk tid i
Tabularium vid Forum. Cæsars Sæpta
och den nu frilagda Marcellusteatern i
Rom röja, att denna typiska skapelse för
den romerska hellenismen eller för
hellenismen i Rom (hur vi nu vilja vända
orden) hade nått sitt klassiska jämnmått
redan i senare hälften av första århundradet
f. Kr.
Det helleniserade atriet, det romerska
templet och en fasad som
Marcellus-tea-terns röja så klart som möjligt, att det
vid mötet mellan hellenismen och Rom
varken är möjligt att tala om enbart inre
romersk utveckling eller om import. Vid
utvecklingens början, ja ännu vid
begynnelsen av den augusteiska perioden har
man på arkitekturens område ofta
intrycket av något osmält och ostämt. De
romerska relieferna äro klumpiga under hela
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
