Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom och hellenismen
Silener och m e n a d e r. A n t e f i x från S a t r i c um.
Italisk-etruskisk konst från omkring år 500 f. Kr.
Villa di Papa Giulio i Rom.
den senrepublikanska tiden och ännu vid
början av den augusteiska (Regia).
Tabu-lariums nyssnämnda fasad visar ännu
efter min mening alla tecken på
omogenhet ; halvkolonnerna äro oproportionerligt
tjocka, själva den öppna arkadbågen för
smal o. s. v. Och även de senrepublikanska
templen synas åtminstone mig vara i
målbrottet, om man jämför dem med å den
ena sidan de mäktiga etruskiska
helgedomarna, å den andra kejsartidens grandiosa,
formsäkra marmortempel. Hade det
stannat där, kunde man tala om import eller
dylikt; nu följde i stället över hela linjen
det lysande genombrott, som tecknas av
kej sartidshelgedomarna, ke j sartriumf
bågarna, Marcellusteatern och den romerska
reliefen. Dess stora grundtext är
Augustus’ förteckning över sina byggnadsverk i
hans Res Gestæ.
Resultatet av mötet blev något nytt,
något som i själva verket varken var
»romerskt» eller »hellenistiskt».
Verkligheten var oändligt mycket mer komplicerad
och olikformig än så. Intetdera av de två
momenten kan lämnas åsido ett ögonblick,
då man genomtänker vad romersk kultur
blev genom de två sista förkristna
sek-lens fortgående prövning av hellenismens
och agreste Latium’s krafter i Rom.
Som en självständig, ny gestalt i
medelhavsvärlden framträdde den helleniserade
romaren, ej mindre än till exempel den
mer urromerske Appius Claudius och hans
senat för Pyrrhos’ grekiska diplomater.
Den grekiskt påverkade historiens
teckning av hans egen fornhävd gav
karak-tärsfullt skärpt form åt typen. Mot egen
och andras sydländska livlighet tonade de
tillkämpat lugna romarorden som malm.
Romarens ofta brutala kraft, hans sega
styrka fängslar även i dem. Hans realism
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
