Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom och hellenismen
växte in i hellenismen vid Tibern, och
därifrån spred sig i det hela. För verkan kan
man frestas att taga sin tillflykt till
djupsinniga och snillrika liknelser, sådana som
Nya Testamentets om senapskornet —
men huru tolka hela denna nya natur i
dess frihet och dess beroende, sådan vi
nu klarare se den från olika sidor genom
allt det nya material, som den
arkeologiska forskningen bragt i dagen och de
nya synpunkter den givit!
I dessa spridda anteckningar kring ett
stort ämne må därvid såsom något
väsentligt framhävas även reaktionen mot en viss
överbetoning av några bland romarnas
viktigaste egenskaper, som också här särskilt
behandlats. Det ligger nära till hands att
stanna vid den kärnfulla realismen och
politiska begåvningen, att som Vergilius nöja
sig med att mot den börne, idealiserat
renodlade romerske härskaren ställa österns
intellektuellt livligare folk. Men hur lätt
stelnar ej bilden som Cornelius Nepos’
schematiserade hellenska hjältar.
Verkligheten var rikare. I bilden av Rom måste
man göra levande ej blott de drag som
allmänt gälla som de äktromerska, men
minnas också den fria iakttagelsens styrka i
sista förkristna århundradets
romardik-ter. De voro den romerska hellenismens
första verkligt rika och fullödiga rent
estetiska skapelser, de ha samma krav på en
plats i bilden av romaren som Cæsars och
Sallustius’ samtidshistoriska skrifter, som
Ciceros verk. Förträffligt ha, invänder
man, utmärkta forskare framhävt
beroendet av grekerna i denna diktning. Det är
ofrånkomligt. Formen är grekisk. Många
litterära vändningar ha övertagit hellenskt
gods. Liksom Cicero ha skalderna gått i
skola i Hellas. En Horatius har stundom
blott översatt grekisk dikt, säger man
—-ja, som Fröding översatt Byron och
Edgar Allan Poe, Viktor Rydberg Goethe.
Det var därvid ett friskt och modernt
grepp av romarna att springa över den
Romare. Romerskt h an tv e r k
ar-ar b e t e i dödsmask-stil. Detalj
från en gravsten.
Vatikanens skulpturmuseum.
hellenistiska samtidsdikten och till latin
tolka den arkaiska grekiska tidens
underbart morgonfriska lyrik. Säkert har man
emellertid låtit den viktiga upptäckten av
dessa översättningar och pastischer betyda
allt för mycket. Inför särskilt Horatius’
första odesamling har man särskilt
använt ordet epigondikt — ej utan stöd i
diktarens egna, på denna punkt mycket
framträdande förnämt anspråkslösa ordasätt.
Men denna term vittnar redan där om
en påtaglig okänslighet för det nya i en
besläktad form. I den andra och tredje
diktsamlingen och i breven och satirerna
blir bilden i varje fall en helt annan.
Horatius’ originalitet i breven och satirerna
förnekar visst ingen, trots hexametern.
Men läs också dikter som odet till
Postu-mus om tidens flykt eller — från
ålderdomen —- sången om Horatius’ och
Pindaros’ dikt. Analysera vad romarodena
innehålla ej blott av vedertaget lyriskt gods
men framförallt av samtidstankar och ak-
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
