Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
G n i r t a n d f r å ii Ara P a c i s.
En bild till s e ku lars ångens: Fertilis
fru-gum pecorisque tellus spicea donet Cererem
corona. — Museo delle Terme i Rom.
tuell problemställning i klar, ansvarstung
fattning och fullt behärskad hellensk
meter. Den ständiga jämförelsen med den
beundrade grekiska näktergalssången från
den antika diktens vårtid i det violkransade
Aten och på de skeppskringfarna öarna
vid Svarta havs-sunden på 500-talet är här
alldeles opåkallad. Språkets och
liknelsernas litterära arv behöver lika litet som hos
senare tiders diktare skymma bort
originaliteten i det övriga. Och detta måste
ses i sin tid och sitt sammanhang,
jämföras med vad samtiden bjöd och krävde. —
Därvid lider det väl intet tvivel att såväl
epistlarna och breven som, efter min
mening, ännu mer lyriska dikter som de
nyssnämnda representera något av det
yppersta, klaraste och kraftfullaste i ej blott
den närmaste samtiden Medelhavet runt
utan i hellenismens litterära alstring
överhuvud.
En italiensk forskare1 har nyligen i en
intressant artikel för Catullus’
vidkommande reagerat mot de ofta
förekommande, ensidiga hänvisningarna till
hellenismen och överskattningen av de spontana
smådikterna på de större, mytologiska
dikternas bekostnad. Han påvisar det
personliga inslaget i dessa senare och betonar, att
de äro det huvudsakliga, djupast liggande
och det genomarbetade, slutgiltiga i
Catullus’ diktning, ingalunda att avfärda som
halvt pastischartad diktning i tidens stil.
En jämförelse med 1700-talets långa
lärodikter och mytologiska dikter hos oss
ligger onekligen nära till hands. I mitt tycke
hör Catullus’ långa bröllopsdikt Collis o
Heliconii cultor, Uraniæ genus till
världslitteraturens härligaste dikter. Eljest
föredrager jag Horatius’ större dikter
framför Catullus’, men också vid förnyad
läsning av Peleus och Thetis’ bröllop, av
Ariadna står detta romerska för mig som
ett under i sin friskhet och sin fina
skolning, ett under, nytt vin på gamla läglar,
— som hålla.
Tanken glider lätt över till andra
områden, där förhållandena äro mindre
briljant klarlagda, mindre allmänt kända än
på diktens.2 Låt blicken fara över de
au-gusteiska monumentens berömda
rankverk, sådant det hastigt framstod i
skönhet och fulländning i samband med
fredsårens stora byggnadsverksamhet och
marmorns segertåg i Augustus’ Rom.
Förebilden var grekisk. Ursprungen kunna
följas högt upp i grekisk vasornamentik
och marmorreliefer i den hellenistiska
världen (t. ex. Stratonicea i M. Asien). Men
vilken ny bredd i föredraget, vilken
rikedom och glans ha ej rankorna fått på Ara
Pacis och på Basilica Aemilias augusteiska
Perrotta Athenæum 1931, sid. 370 ff.
2 Jf. senast Klotz, A., Nationale und
internationale Strömungen in der römichen
Literatur. Erlangen 1931. Cessi C. Ellenismo e
Ro-manità. Atti del II0 Congresso Nazionale di
Studi Romani. III sid. 172 ff. (Roman 1931-IX.)
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
