Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Knut Stangenberg — en skämtare. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Stangenberg — en s k amt ar e
Av Carl G. Laurin
lOTSATSERNA LEVA bredvid
varandra i människornas hjärtan. Renhet och
vällust, strid och frid, askes och njutning,
allvar och skämt. Ibland förenas de och gå
upp i en högre enhet. Allvaret och skämtet
kunna trivas bredvid varandra. Skämtet blir
tomt, om det ej finns allvarlig botten,
allvaret blir tyngande, om det ej ibland får sitt
komplement i skämtet.
Mieulx est de ris que de larmes escrire
Pource que rire est le propre de 1’homme,
säger Rabelais i inledningen till
»Gargan-tua». Skrattet är något för människan
utmärkande, d. v. s. ej det skratt som skatorna
skratta, skrattet utan allvaret som bakgrund.
Humor består i att allvar och skämt, sorg
och glädje smälta samman. Då uppstår
något av det högsta i livssymfonien. Motsatsen
mellan högtidlig höghet och mänsklig
ofullkomlighet framkallar ett leende av djupaste
mänsklighet. Helgonet och den ytlige
gyckelbocken ha ej humor, men Shakespeare och
Bellman ha gott om denna stora dyrbarhet.
Humanitet och universalitet ingå i humorn.
Den är också individuellt färgad. Ytliga
personer betrakta den djupsinnige skämtaren som
enbart gycklare, liksom de stora
skämttecknarna Daumier och Busch haft svårt att bli
ansedda som stora konstnärer av tomt
högtidliga och mindre djupsinniga personer. Vi
ha under nittonhundratalets första tredjedel
i Sverige haft några mycket värdefulla
skämttecknare och åtminstone två framstående, jag
skulle nästan vilja säga geniala skämtdiktare.
Knut Stangenberg framställer sig i sin
sista bok som en man i »fulagubbfabriken»
och som en versekvilibrist.
»En pajas alltså!» hörs thersiten pladdra.
Låt gå för titeln! Lägre livsjobb gives
än det att låta humorns fackla fladdra
för grottekvarnens ävlantrötta cives
28I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
