Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Knut Stangenberg — en skämtare. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a ii r i n
Emil Strömberg som Orfeus.
och att den boja fila, som är bunden
kring deras smilband — och få dem att rycka.
Att mäkta det, om ock blott för sekunden,
är för en pajas ganska mycken lycka.
I dessa ord karakteriserar han sig med den
blandning av blygsamhet och självkänsla, som
är äkta stangenbergsk. Det är ej lätt att säga,
om han är bättre som skämttecknare eller som
skämtdiktare i den art diktning, som
fransmännen kalla »funambulesque» eller på
svenska lindansarvers. I alla händelser är
Stangenberg en nationaltillgång.
Han föddes den 13 juli 1871 i Vassunda
socken nära Skokloster i Uppland. Hans
fader var en lantbrukande militär, och hans mor
hade det i svensk litteraturhistoria
välklingande namnet Schück. Stangenberg gick i
Uppsala skola och blev 1890 student. Det hade
kanske varit det naturligaste att tro, att han
varit en klen och lat skolgosse och dito
student. Men det var tvärtom. Han var flitig
och intensiv i sina studier under de två år
han låg vid universitetet; men han hade
samtidigt konstnärsfeber i blodet. Dock fick han
av sina studier det starkaste intryck, och den
blyge och tillbakadragne ynglingen erhöll av
studentlivet ej bara det glada och fria utan
också den reverentia för bildning och lärdom,
som vistelsen vid en akademisk högskola är
avsedd att skänka.
År 1892 började han i Konstnärsförbundets
skola vid Mästersamuelsgatan i Stockholm.
Här tecknade han för Per Hasselberg, som
om kvällarna besökte skolan, och målade för
Zorn, som var en utmärkt lärare och lät
eleverna, som Stangenberg säger, måla naket
med endast fyra färger, varigenom målningen
blev på sitt sätt renare, såsom Zorn så ivrigt
önskade det. Bland kamraterna voro Gösta
von Hennigs och Aguéli, vilken senare torde
ha varit en av de konstigaste konstnärer vi
haft i Sverige. Det var han som i just
denna skola, då han skulle måla den nakna
modellen, hellre målade den bredvidstående
kaminen och blev så ursinnig när modellen
lämnade sin plats, därför att en reflex från
henne just föll på den kamin han målade, att han
stötte ikull sitt staffli och gick sin väg i
vredesmod.
De svenska skämttidningarna hade vid
århundradeskiftet en glansperiod. År 1897
grundlades Strix, och redan några år förut
hade Stangenberg verkat i Söndags-Nisse, där
den kvicke, deciderat vänsterinställde Hugo
Vallentin regerade. Vallentin gjorde av den
under föregående decennier ofta nästan
förolämpande enfaldiga och tråkiga
skämttidningen någonting friskt och roligt. Den behöll
även sedan han lämnat redaktörskapet
genom Hasse Zetterström samma prägel av liv
och påpasslighet, och den bok, som denne
författare förra året utgav under namn av »25
år med svenska folket», är ett glänsande
intyg om vad en originell och energisk
personlighet kan göra av en skämttidning och
visade även vilken verklig kulturbetydelse en
sådan kan ha. Detta är så mycket mera att
lägga märke till som den under största delen
av denna tid hade bredvid sig Strix, väl
hittills Skandinaviens förnämsta om ock något
ensidiga skämttidning. År 1924 uppgingo
Söndags-Nisse och Strix i varandra under
ledning av Hasse Zetterström men med kraftig
medverkan av Albert Engström. Stangenberg
blev från år 1900 också medarbetare i Strix
och hyllade av hela sitt hjärta Albert
Engström, som han tillropar:
Illustrissime Artifex Strix
Humoris Suecani Enfödde Son!
klassiskt orienterade som båda herrarna äro.
Själv kallar sig Stangenberg
..........en enkel man i ledet
av den Albertus Maximusska kåren,
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
