Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Knut Stangenberg — en skämtare. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L aur in
3. Albin och Enok blev genast kära,
och Fridolf själv är fruktansvärt nära
att trilla av pinn för de tjusiga blickar
som Fälanda-venusen ideligt skickar.
Ur Fridolf Celinders liv och leverne.
Quex» och August Lindbergs karakteristiskt
sura minspel i »När vi döda vakna» roade
mig särskilt.
Under fem år, 1907—-1912, utgav
Stangenberg tillsammans med författaren doktor
Daniel Bergman, pseudonymen »Dan», en
skämttidning som döptes till »Kurre». Jag
minns, att — det är nu tjugufem år sedan
— det var min frände, den allvarlige, fine
Leonard Wærn, rektor för Högre
lärarinneseminariet, som genom lottning blev pristagare
i namntävlan. Stangenbergs »Kurre»-bilder
komma att få utom lustighetsvärdet också ett
stort kulturhistoriskt intresse.
Det finnes mellan skämttecknaren och
skådespelaren — Albert Engström får ursäkta
det — en likhet: de måste båda arbeta
ofantligt mycket mera än de övriga medborgarna.
Det finns en historia i Fliegende Blätter,
som är tecknad av Oberländer och berättar,
hur Djävulen dömer en smådjävul, som gjort
något snällt, att till straff genomläsa den
tyska bokproduktionen för året. Han — Fan
—• kunde likaväl ha dömt honom att
förtjäna sitt uppehälle medelst skämttecknande.
Alphonse Daudet har sagt, att en god
romanförfattares verk omfattar ungefär fyra
oktavvolymer, och tillägger, att den första och
andra vanligtvis äro bäst. Men han måste
skriva trettio för att existera. Det tar på
nerverna och humöret att en eller ett par gånger
i veckan vara tvungen att skriva eller teckna
något roligt; men genast, det måste vara
färdigt i morgon bitti’. På annat får skämtteck-
naren arbeta de övriga dagarna. Man får ej
glömma, att tidningsmannen, även den
litte-räre och konstnärlige, har ett yrke och måste
leva på det. Han kan ha sitt bohemlynne och
en bestämd önskan att vara alldeles stilla,
till dess inspirationen kommer, men hans
tidning måste i alla fall ut på utsatt tid och ha
vad han skrivit eller tecknat. Man talar om
att skriva invita Minerva, då gudinnan är
litet ovillig. Men det är ej roligare att rita,
då hennes Strixuggla inte vill vara stork och
ge liv och anda åt skämtbilden. I en av våra
»fyra stora» med den härliga titeln »Allt för
alla», Omnibus omnia — gamle biskop
Yr-sgiius’ valspråk —, har Knut Stangenberg
i tjugu år tecknat »Fridolf Celinders liv och
leverne». På en helsida i veckan får man veta
om den beskedlige borgaren Celinder, hans
maka, söner, svärmor, hans hundar och katter,
hans boxning och hans påskägg. Bilderna
påminna i teckningen något om Caran
d’Aches seriebilder, men det är »bürgerliche
Küche» Stangenberg serverar åt den
borgerliga medelsvensken. En frisk sprudlande
uppfinningsförmåga finnes i alla fall i dessa över
1,000 helsidor med åtta bilder å varje. Då Allt
för alla har en upplaga av 200,000 exemplar,
ha väl dessa bilder, som ibland äro födda i
vånda, framkallat åtskilliga miljoner
skrattsalvor och således även haft en hygienisk
betydelse genom att sätta det venösa blodet i
rörelse och öka tarmarnas peristaltiska
verksamhet hos våra landsmän.
Stangenberg tillhör konstnärskolonien på
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
