Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sverige och svenskarna i den ryska konstpoesien. Av Rafael Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rafael Lindqvist
Då vaknar kungen i sin bädd:
»Vak upp, Masepa, dagen bräcker!»
Men fåfängt han hetmanen väcker —
han länge vaken legat har
i tankar på sitt land, sin tsar.
Han lämnar tigande sitt läger
och följer kungen på hans tlykt,
och med en blick, som ljungar styggt,
farväl han sitt Ukraina säger.
Där kvarnars rad med sträckta vingar
en gles och fredlig sköldborg slår
kring Benders slätt, där skällan klingar
och nötboskap i stora bingar
på gamla krigargravar går,
där tälja några stenfotsrester
och halvt försvunna trappsteg tre
vid vilka mossan blott sig fäster,
om svenske kungens odyssé.
Här stod den Benderska kravallen,
där vanvettsdjärva »järnskallen»
med sina livdrabanter höll
med pampen stånd mot överfallen,
tills pampen för buntschuken föll.
Men fåfängt, främlingar, I söken
hetmanens grav i denna öken,
Masepa evigt är förglömd,
och av hans liv det enda spåret
är kyrkans bann en gång om’året,
som kungör, att han är fördömd . . .
Greve Alexej Tolstoj, Rysslands
måhända främste balladdiktare, har även han
besjungit Rysslands varjagfurstar och deras
»bogatyrer» — kämpar — i några av sina
vackraste ballader, såsom »Furst Rostislav»
och »Kurganen» (Gravkumlet på steppen).
Slutligen har en av det röda Rysslands
skaldekoryféer, den för några år sedan avlidne
och med stor bolsjevikisk pomp och ståt
begravne Valerij Brjusov, publicerat en
större diktcykel med svenskt vikingamotiv,
betitlad »Till konungen av Nordpolen». Följande
avsnitt tyder på att Brjusov gjort bekantskap
med »Frithiofs saga» i Jakob Gröts ryska
översättning :
Dolde sig skrälingars1 land bak dimmornas växande
vall.
Darrade draken i takt med världshavets dånande
svall.
Världshav och himmel blott gärda polfararns
ändlösa stråt,
vilt över vidderna ljuder vidunderfåglarnas låt.
Smältande driva mot frihet flaken av nordhavets
is —
smek är för vikingakinden viddernas isiga bris.
3 Det fornordiska namnet på eskimåerna.
Erik det okända älskar, havet är varingens värld,
en gång där stiger ur våg en strand, som ett strand-
hugg är värd.
Stränderna känner han alla — fram över vidder
och vad,
tvärs genom Rus har han dragit drakvägen fram till
Tsargrad,
härjat han har i Sevilla, sett i ruiner Aten.
Drake, spänn ut dina vingar, flyg över vågorna hän!
Grånade sjöbjörnen Anund skådar på böljornas tåg,
vida som havsörnar sväva tankarna ut över våg.
Viking till natten ej stänger in sig bak stugudörrs
lås,
hav är ej viking, som hänger sköld under skyddande
ås.
Kvinna, vid gästabud bänkad, vikingens fröjd gör
förfång,
däck är hans gästabudstilja, storm är hans
gästabudssång.
Gorm har sitt kämpabröst blottat —- söker väl svalka
dess brand,
snart skall han stridslurar höra, kallande kämpar
till strand.
Då går han bärsärkagången, då får han lystmäte
nog.
Blås, hur det lyster dig, stormvind — flyg, vart det
lyster dig, bog!
Vem som än bröstas i striden, bråd blir hans
Valhallafärd —
slemt är att hamna hos Hel, men härligt att falla
för svärd.
Spanande hän emot norden, Sven står vid styret
som smidd,
drömfången styr han sin drakes språng över
vågornas vidd.
Snart han i natten skall skönja stjärnan, som lyser
hans led,
bävande blicken han höjer, minnes sin heliga ed.
Tysta hans stallbröder drömma, drömma om klangen
av svärd,
nornornas vilja dem styr mot nattens och isarnas
värld.
Slutligen må nämnas, att Rådsrysslands
»nationalskald», den mycket omskrivne, för
att ej säga omskrikne författaren till
programdikten »Skyter» och »pogrom»-dikten
eller rättare diktcykeln »De tolv», Alexander
Block, i sin dikt »En kvinna» tecknat
silhuetten av August Strindberg — en vek och
vag men sympatisk silhuett av »en stolt och
sorgsen man».
Dikten är skriven 1914, »till minne av
August Strindberg», Sveriges största namn —
från rysk horisont sett — näst namnen
Ru-rik och Karl XII.
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
