Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Hellström. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti s t af H ellström
Av Artur Mölle’,
.A SIN FEMTIOÅRSDAG i augusti
1932 bör Gustaf Hellström med
tillfredsställelse kunna blicka tillbaka på den insats
han gjort i den svenska vitterheten.
Väl har han förvaltat sitt pund. Han har
mer än infriat de löften han gav med sina
första böcker. Och hans litterära bagage
tynges inte i någon besvärande grad av denna
döda övervikt, som alltför ofta redan genom
sin massa kommer att skymma bort det
värdefullaste en författare skapat.
Detta sammanhänger med egenskaper som
man i allmänhet inte är böjd att tillskriva
svenska diktare: världsklokhet och energi.
Intellektuell begåvning och stilistisk talang
äro utan tvivel mycket värdefulla tillgångar
för en författare, men en mera avgörande
roll spelar dock i många fall en seg och
målmedveten vilja.
Goethe har någonstädes påstått att flit
nästan kan jämnställas med geni. Det är nog
en väl intelligensdemokratisk tes, som skulle
föra till de betänkligaste konsekvenser, om
den föranledde medelmåttiga skribenter att
taga den ad notam. Man möter inom
litteratur och konst allt för många exempel på
en idoghet, som endast framkallar allt mer
beklämmande resultat, sedan den till slut
alldeles lyckats skrämma inspirationen på flykten.
Någonting helt annat är den klara insikten
av egen begränsning och den målmedvetna
ambitionen att inom dessa gränser alltid hålla
sig på höjd med sig själv.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
