Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - François Villon-handskriften i Kungl. Biblioteket. En dyrgrips sällsamma öden. Av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francois Villon -handskriften i Kungl. Biblioteket
till och med då han redan hade snaran om
halsen, och biktat med hänsynslös
öppenhet och cynism.
Med denna renässansmässiga och
oraffinerade raktpåsakform vid behandlingen
av ömtåliga materier sammanhänger
otvivelaktigt det faktum, att denne högst
betydande skald är så litet känd utanför
Frankrike och där nästan uteslutande av
Villon-ister av facket. Översättarne ha nästan
utan undantag tvekat inför den mustiga
omedelbarheten i hans uttryck, och till och
med poetens landsmän stöta i det
ålderdomliga språket på en mur, ofta
obestig-lig annat än för lingvisterna, vilka dock
fortfarande ha många cruces i texten
olösta.
Om jag sålunda åsyftat en viss
fullständighet vid sammanfattandet av
Villon-forskningens resultat i fråga om det
biografiska och litteraturvetenskapliga, så
har jag naturligtvis nödgats utesluta själva
bevismaterialet och framför allt hela den
textkritiska apparaten.
Jag har haft att hålla mig till den bästa
reviderade text som finnes, den som
Auguste Longnon framlade i sin
Vil-lon-upplaga av 1892 efter jämförelse
mellan de fyra 1400-talshandskrifter
av Villons Stora testamente, som existera.
Emellertid finnes det i detta nästan
uteslutande esoteriska Villon-studium en
punkt, från vilken det bör kunna växa upp
ett mera allmänt, åtminstone
nyfikenhetsintresse.
Slumpen har nämligen fogat det så, att
en av dessa fyra Villon-urkunder befinner
sig inom lås och bom i K. Biblioteket, där
den med rätta räknas åtminstone till den
franska handskriftssamlingens förnämste
dyrgripar. Och då, såvitt jag har mig
bekant, ingen av de svenske literaturhistoria,
som sysslat med Villon, icke ens professor
Johan Mortensen i den förvånande
knapphändiga Villon-artikeln i Nordisk
familjebok av 1921, funnit anledning att med ett
Francois Villon- hands kr ift e n
i Kungl. Biblioteket
ord omnämna detta stolta
handskriftsinnehav, har jag nu ett halvt årtusende efter
skaldens födelse funnit tidpunkten lämplig
att lämna en kort redogörelse för denna
viktiga källskrift och dess bibliof ila
historia.
Om man i Kungl. Biblioteket rekvirerar
n :o LIII ur den franska
handskriftssamlingen, har man snart i sina av den
biblio-fila skytteskälvan mer eller mindre
darrande händer en såsbrun volym i liten kvart,
bunden i gammalt pergament, vari seklers
bokskorpioner borrat hål och grävt
skyttegravar. På bandets yttersida läses i nu näs-
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
