- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
486

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - François Villon-handskriften i Kungl. Biblioteket. En dyrgrips sällsamma öden. Av Ane Randel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ane Randel

tan utplånad skrift, som dateras till
slutet av 1400-talet, Livre de plusieurs choses.
Ryggetiketten har den romerska siffran
LIII och orden Ballades et poemes en vers.
Innanför pärmen och de senare tillkomna
försättsbladen finner man två skyddsblad
av pergament eller rättare ett hårt skuret
pergamentark, viket på mitten och
genomborrat av bokmaskar. Pergamentet är
fullskrivet och innehåller, om rnan lyckas
dechiffrera skriften, ett memorial från
1400-talet, inlämnat till domstolen av en kärande
mot en viss Antoine och hans hustru. Det
rör sig om upplöjda vingårdar, och
svarandena äro vinodlare.

Yttersidan av pergamentsbladet bär i
1800-talshandstil anteckningen Stephens
n:o LIII samt Ballades et Poemes Divers.
Denne Stephens är identisk med den
bekante engelskfödde runologen och
handskriftsutgivaren George Stephens, död
1895 i Köpenhamn, vilken under en följd
av år var verksam i Stockholm, där han
bl. a. 1847 upprättade en »Förteckning
öfver de förnämsta brittiska och fransyska
handskrifterna i Kongl. Biblioteket i
Stockholm».

Sedan man nu passerat ryggsidan av
det andra pergamentsbladet, som
innehåller ett innehållsregister över alla i volymen
intagna dikter, är man framme vid
handskriftens corpus, skriven på papper och
med en stil, som starkt påminner 0111 våra
skriftminnesmärken från medeltidens slut.

Vi lämna övriga dikter å sido — hela
handskriften innehåller 272 blad •— och
fästa oss uteslutande vid det första
skiftet på 67 blad — några blad saknas eller
äro sönderrivna — som innehåller Franqois
Villons dikter eller sådana, som oriktigt
tillskrivits skalden.

Först kommer en samling av 42
ballader, avslutad med 5 ballader på jargon.
Dessa senare synnerligen svårtolkade
dikter, som givit stoff åt åtskilliga lingvistiska
och litteraturhistoriska avhandlingar, äro

i moderna Villon-upplagor tillökade med 2
nya. Och det bör i detta sammanhang
nämnas, att den jargonballad, som vanligen bär
n:o 7, endast finnes i
stockholmshandskriften. Efter jargondikterna, skrivna på ett
hemligt tjuvspråk, som länge trotsat
språkmännens skarpsinnighet, följa så Villons
mästerverk, de båda testamentena, och
samlingen avslutas med den berömda
fyr-radiga strof eller »Ouatrin, som Villon
skrev, när han blev dömd till döden» och
som i den svenska tolkningen av
undertecknad efterliknats sålunda —• att skapa
en adekvat översättning är väl omöjligt:

Jag heter Frans — tyvärr jag säger.
Paris har redt mitt födsloläger.
Ett famnslångt rep — och halsen äger
en känning af hvad rumpan väger.

Kortare, klarare, bittrare och mera
skärande cyniskt kan man väl näppeligen
sammanpressa livets intighet i en konstfullt
skälvande droppe.

Men vi återvända till handskriften, som
att döma av skriftkaraktären av de lärde
icke kan dateras senare än till sista
fjärdedelen av 1400-talet. En holländsk villonist
Bijvanck daterar på grund av de i
balladerna förekommande historiska
anspelningarna stockholmsmanuskriptet till tidigast
1470, alltså ungefär samtidigt med skalden
själv, ehuru man icke känner hans dödsår.
Villons senaste utgivare fastslår 1470 som
det sannolika och meddelar tillika namnet
på skrivaren. Det torde ha varit en viss
Nicolaus Coustellier, tjänare hos Jean de
Jouaignes, som vid denna tidpunkt var
»contröler» över Compiègne. Det vare
hur det vill med de lärdes konjekturer —
säkert är, att handskriften befann sig i
trakten av Compiègne under de tre första
decennierna av 1500-talet.

Och därmed äro vi inne på den för en
bredare publik förmodligen vida
intressantare frågan: huru har denna källskrift
kunnat hamna i K. Biblioteket i
Stockholm F Ja. även härom veta de lärde besked.

486

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free