Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - »Jag» av Carl Larsson. Ett mänskligt dokument. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag» av Carl Larsson
S j älv porträt t. Oljemålning. 1906.
Thielska galleriet.
lika och lyckligtvis. Hur många »bildade»
ha särskild lust efter samvaron med de stora
andarna? Carl Larsson hade det. Efter sina
studier i folkskolan, beskrivna på det allra
starkaste och roligaste sätt i »Jag», var han,
som han själv skulle säga, »piggare» på
Goethe och andra klassiker än vad jag tror
att även mången lärd brukar vara det; och
sade eller tänkte han ej sällan om sidor hos
sig själv ett »fy fan», så tyckte han också,
och sannerligen med skäl, att han ibland var
rätt, ja mycket, bra. Så skriver han: »Jag
sade nyss vid frukostbordet: av mina
memoarer kan man se, vilken utmärkt mänska
jag är. Detta skulle vara självhånande, men
när jag nu i ensamheten tänker efter, så
säger jag, att om alla människor vore som
jag, skulle världen se vida bättre ut, och när
jag så här går igenom mina mödor och
sorger, så repeterar jag med en viss förvånad
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
