Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Stjernberg
kommer, att de sammanhang, den har att
tyda, äro så utomordentligt invecklade. I
detta hänseende låter den sig närmast
jämföras med vissa naturvetenskapliga
forskningsgrenar, såsom t. ex. biologien. Även
denna vetenskap synes ju alltjämt sväva
på målet, då det gäller att redogöra för de
orsakssammanhang, som bestämt de
särskilda livsformernas uppkomst och
undergång på vår jord.
Men härtill kommer ytterligare en
mycket betydande vansklighet. Den, som inom
detta vetenskapsområde skall tyda
orsakssammanhangen, är själv medlem av ett
statssamhälle. Han kan vid tydningarna
av sammanhangen — vare sig det gäller
nutid eller förgången tid —■ aldrig helt
frigöra sig från den intresseinställning,
som varje medlem av en ståt i större eller
mindre grad alltid är underkastad. Bot
däremot kan emellertid rådas på tvänne
sätt. Rent teoretiskt, genom en utvidgning
av perspektivet ifråga om det behandlade
historiska materialet. Praktiskt, genom att
forskaren medelst en särskild
viljeansträngning i sin vetenskapliga
verksamhet söker genomföra rollen av en opartisk
iakttagare. Även det sistnämnda bör icke
anses vara helt omöjligt. I grunden är det
icke någon annan prestation än den, varje
domare har att utföra, även då han har
att träffa sitt avgörande i en rättsfråga,
omkring vilken för tillfället partilidelserna
inom samhället utföra sin häxdans. För
honom är denna prestation då t. o. m. mera
påfrestande; men han äger å andra sidan
ett stöd däruti, att denna prestation för
honom genom lagen gjorts till en
rättslig skyldighet. Och att en sådan prestation
är genomförbar även beträffande forskare
inom statsläran, därpå tyder bl. a. att det
stundom varit möjligt för forskare inom
denna vetenskapsgren att på grund av sin
verksamhet såsom forskare uttala
påståenden om framtida skeenden inom
statslivet, vilka till punkt och pricka slagit in.
Märkliga exempel därpå finnas redan inom
den antika litteraturen, och i särskilt hög
grad hos den främste svenske
representanten för en sådan forskning, Harald
Hjärne, såsom de väl veta, vilka äro
förtrogna med hans litterära kvarlåtenskap.
Och huru som helst: föremålet för
denna forskning avser ting, som i eminentaste
grad röra mänsklighetens väl och ve.
Ifråga om ett sådant forskningsområde
gäller, att det är bättre att söka orientera
sig än att icke orientera sig alis. Och det
är ett försök till en sådan orientering över
det ovan uppställda ämnet som här skall
framläggas.
Därvid gäller främst att så tydligt som
möjligt fastställa, vad man talar om: med
demokrati förstår jag här den struktur
hos en ståt, enligt vilken den högsta
statsmaktens utövning grundar sig på ett
likformigt deltagande i dess bestämmande
av alla politiskt myndiga medborgare och,
varest denna deras politiska myndighet är
bestämd, oberoende av varje yttre olikhet
i levnadsställning. Och det problem, som
här skall ventileras, så långt det korta
utrymmet det medgiver, är betingelserna
för en sådan statlig strukturs fortlevande.
Det vetenskapliga intresset för detta
problem måste givetvis vara alldeles
oberoende av det värde man tillerkänner en
dylik struktur såsom statlig
verksamhetsform: om man erkänner den såsom den
hittills högsta typen för statlig verksamhet
eller icke. Det är tillräckligt att erinra om
att de båda högsta kulturfaser som
mänskligheten hittills genomlevat —• den
hellenska och den moderna kulturfasen — båda
kännetecknats av de mest energiska
strävanden för just denna samhällstyps
förverkligande; och att det egentligen endast
är under dessa båda kulturfaser som
några verkligt målmedvetna strävanden i
dylik riktning allmänt manifesterats. Man
kunde kanske t. o. m. gå ännu ett steg
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
