Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratiens kris i antik och modern tid
längre och påstå, att
kulminationspunkterna i den mänskliga kulturutvecklingen
alltid förr eller senare måste komma att
utvisa samma fenomen. I det ståtliga
inledningsbandet till sin »Geschichte des
Altertums» har Eduard Meyer
framhållit, huru inom varje samhälle, då
kulturutvecklingen nått en viss punkt, den yttre
religiösa auktoriteten måste falla,
nämligen då det prövande intellektet börjat
granska de nedärvda religiösa
föreställningarna eller lagt den uppenbarade
religionsurkunden under sin dissektionskniv.
Men berövad stödet av denna yttre
auktoritet, kommer ali privilegierad
maktutövning inom staten, sedan de historiska
grundvalarna för densamma förflyktigats,
att i längden te sig såsom mer eller mindre
godtycklig; och därmed är nästa fas i
samhällsutvecklingen tämligen given.
Den historiska erfarenheten visar oss
emellertid, att denna statsform i alla de
fall, då den verkligen praktiserats,
kännetecknats av en stor sprödhet.
Vansklig-heterna vid dess genomförande ha varit
stora, och än större ha de varit i fråga om
möjligheterna för dess upprätthållande. I
grunden är ju detta icke heller så
märkvärdigt. Ty detta är ett förhållande som
gäller ifråga om det högre livets
företeelser överhuvud. Den moderna
astronomien söker ju uppvisa för oss, huru
utomordentligt små och begränsade
betingelserna för uppkomsten av högre medvetet
liv i universum måste anses vara; den
medicinska vetenskapen, huru utomordentligt
vanskliga och invecklade betingelserna för
det högre livets ostörda funktionerande
äro. Det är ju då icke heller så synnerligen
egendomligt, om även
samhällsvetenskapen skulle komma till det resultatet, att
vanskligheterna äro stora för utvecklingen
och upprätthållandet av de högsta
kulturfasernas typer av samhälleligt liv.
Då man vill söka orientera sig över de
vanskligheter, som demokratien såsom
statsform innebär, är det nu ock de
erfarenheter som mänskligheten gjort under
dessa sina bägge högsta kulturfaser man
främst har att hålla sig till. Visserligen
föreligga tvänne högst väsentliga olikheter
mellan dessa båda stora kulturfasers
demokrati, vilka dock, närmare besett, icke
äro ägnade att i någon högre grad
komplicera problemet.
En sådan olikhet är, att den hellenska
kultur fasens demokrati var uppbyggd på
grundvalen, att allenast en del av
samhällets innebyggare voro medborgare i
samhället, medan den övriga delen, tidvis
t. o. m. den största delen — slavarna —
voro degraderade till att vara blott
produktionsmedel. Men även dessa
produktionsmedel utvisade samma ojämna
fördelning mellan samhällets medborgare som
övriga produktionsmedel. Det fanns
medborgare som ägde ioo-tals slavar och
sådana som icke ägde en enda; liksom det
fanns medborgare som ägde 100,000-tals
drakmer och sådana som åtminstone
tidvis icke ägde en enda. Och visserligen
alstrade slavarbetet genom sin konkurrens
med det fria arbetet en otrygghet i
ekonomisk levnadsställning för de fria
medborgare, som icke ägde någon nämnvärd
förmögenhet; men denna otrygghet var
dock icke så mycket större än den, som
den moderna världsekonomin med sina
konjunktursvängningar alstrar för stora
skaror av de mindre bemedlade i våra
dagars samhällen. Någon inverkan på
problemet om demokratien som statsform
utövar därför nämnda förhållande knappast
i annan riktning än att själva
grundförutsättningen för ett demokratiskt
statsskick, en någorlunda enhetlig
kulturstandard hos medborgarna, lättare stod att
förverkliga i dessa hellenska samhällen —
vilket väl ock är förklaringen till det högst
märkliga faktum, att demokratien såsom
statsform kunde tränga sig fram till
förverkligande redan i denna tidiga fas av
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
