Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Stjernberg
folkomröstning med överväldigande
majoriteter åtagit sig stora extrabeskattningar.
Efter de upplysningar, jag kunnat
inhämta, synes den stora majoritetens
ståndpunkt ha varit den, att man under
nuvarande tryckta ekonomiska konjunkturer icke
ansett sig hava råd att underkasta sig den
extrabeskattning, som förslagets
genomförande skulle kräva. I varje fall synes
här föreligga ett intressant exempel på att
de ekonomiska intressen, som de
demokratiska väljarna eftersträva med röstsedelns
hjälp, även kunna bestå i något annat än
en ökning i ekonomiska förmåner. Man
skall kanske vilja göra gällande, att ett
sådant ståndpunkttagande röjer en viss
efterblivenhet hos nationen ifråga om
intresse för social lagstiftning. Men det får
å andra sidan icke lämnas ur sikte, att
åtskilliga av Västeuropas demokratier
under den senaste mansåldern forcerat sin
sociala understödslagstiftning i ett tempo,
som synes innefatta allvarliga hinder för
deras allmänna ekonomiska
framåtskridande och lätt kan leda till ett bakslag
ifråga om den allmänna
levnadsstandarden. I varje given tid finnes en bestämd
gräns för de tillgångar, som kunna tagas
i anspråk för samhällets
understödsverksamhet, utan att äventyra en sådan allmän
nedsättning i levnadsstandard. Vilken
myndighet kan nu vara mera kompetent
att vaka över att denna gräns icke
överskrides, än det röstberättigade folket själv,
som omedelbart får känning därav i fonn
av ökad beskattning eller en till följd
därav hotande arbetslöshet? För en upplyst
despotism kunde det väl vara lockande att
söka påtvinga folket en dylik lagstiftning
även i sådana fall, då det icke vill. Men
den upplysta despotismen är nu en gång
något annat än demokrati; och den
erbjuder, vad värre är, icke några garantier
för att den nyssnämnda gränsen icke
överskrides.
Men råder nu en dylik omformning av
demokratien också bot på de vanskligheter,
som demokratien, enligt vad tidigare
framhållits, kan medföra ifråga om det
internationella samlivet mellan staterna ?
Ett försiktigt svar på denna fråga måste
väl bliva: den kan i varje fall icke
förvärra dem; men den kan möjligen bidraga
till att även i detta hänseende länka
utvecklingen in på bättre vägar. Vad är det
som i innevarande stund gör statsmännen
i Frankrike och Förenta Staterna så
obenägna att medverka till en utjämning av
de krigsskulder, som följt i världskrigets
spår? Är det folkmajoritetens bestämda
vilja i dessa länder som står hindrande i
vägen? Därom veta vi intet. Men vad vi
med säkerhet kunna veta på grund av vår
kännedom om den rent representativa
demokratiens verkningssätt, det är att redan
förhandenvaron av en på skilda partier
fördelad minoritet med denna inställning
kan vara ett lika oöverstigligt hinder för
en sådan uppgörelse. Ovissheten om, huru
denna minoritet fördelar sig på skilda
partier, kan vara en fullt lika vägande
anledning för partiledningarna inom de
härskande majoritetspartierna att icke riskera ett
steg, som kan medföra en avsevärd
förlust av väljare.
Av allt det sagda följer naturligen dock
icke, att nu nämnda väg för lösningen av
demokratiens problem också kommer att
allmänt beträdas. Biologien visar oss, hur
många experiment naturen gör för att
framalstra livsdugliga typer. Detsamma
gäller säkerligen ock inom samhällslivets
värld. Men den omständigheten, att det
här är fråga om andliga yttringar av
medvetet liv, borgar dock kanske för att
experimenten icke komma att ske helt på måfå
och kanske ej heller behöva bli lika många.
Inom vårt land, vars statsliv ännu i så
mycket rör sig i former, bundna av den
medeltida ståndsstatens traditioner,
kommer det säkerligen att dröja ganska länge,
innan man ens får fullt klart för sig, att
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
