Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Fåglarnas ting. Av Geoffrey Chaucer. Till svenska av Harald Jernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geoffrey C h a ti c er
den blåa himlen var dess höga tak,
och allt var format efter hennes smak.
Kring henne fåglar, och de bidde alla
vad hon, gudinnan, hade att befalla.
Ty detta var Sankt Valentini dag,
då varje fågel söker sig en maka.
Där funnos fåglar nu av varje slag
i sådan mängd, att rymden tycktes skaka
av deras skrin, och grenar hördes knaka.
På marken stodo de så tätt, att jag
med möda fick en plats i deras lag.
Som fru Natur av Aleyn blivit sedd
och skildrad så till dräkt som anletsdrag,
så var hon även denna gången klädd,
gudinnan, full av höghet och behag.
Nu bjöd hon fåglarna av skilda slag
att taga plats där städse förr de stått
på denna dag allt under år som gått.
Högst uppe sutto tätt, i dunkla dräkter,
rovfåglarna, därunder alla små,
som leva blott av maskar och insekter.
Av vattenfåglar såg jag massor stå
i dalen lägst, där älven lyste blå;
och fälten täcktes helt av led vid led
av dem, som äta säd och älska fred.
Kungsörnen med sin stolta, skarpa blick,
som genomtränger solen, såg man där,
och örnar med ett mindre kungligt skick
från fjärran land och havets öde skär.
Där fanns tyrannen duvhöken, som bär
en vattrad dräkt, vars färg är brun och grå,
och är en skräck för alla fåglar små.
Där såg man pilgrimsfalken, han som får
i kungens handske spänna sina klor;
sparvhöken även, rövaren, som rår
på mången fågel mer än lika stor,
och svanen, vilken sjunger när han tror
att han skall dö, och uven, som bär bud
när någon själ skall kallas hem till Gud.
I48"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
