Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk filosofihistorisk forskning. Ett tvärsnitt. Av Alf Nyman - Morgon i ruinstaden. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Ny m a n
lismens ståndpunkt, och från dess plattform
vedervågar han också den filosofiska
spådomen för framtiden, att den senaste realistiska
fasen inom filosofien nu synes följas »av en
kraftig idealistisk högflod» — en spådom
som dock med tanke på den engelska och
amerikanska nyrealismen och vissa befryndade
strömningar inom kontinental europeisk
filosofi förefaller väl djärv och önskeburen.
Enstaka sakliga onöjaktigheter kunna
påvisas, ehuru av mindre betydelse. Med sina
obestridliga allmänna förtjänster och partiella
svagheter torde verket också i huvudsak kunna
fylla sin uppgift som en filosofihistorisk
läsebok för svensk bildningspubiik. Vid sidan om
amerikanen Durands nu försvenskade
talangfulla arbete kan det utföra ett viktigt andligt
värvningsarbete för filosofien. För
läroanstalterna kräves likväl en mera läroboksmässig,
substantiell framställning med fastare och
mera energiska grepp på själva läroinnehållet
och under beslutsamt odlande av
koncentrationens och urvalets författaredygder. Ty om
dem har Ahlberg icke i högre grad
befli-tat sig i detta annars så välskrivna och
anslående verk.
MORGON I RUINSTADEN
Av GUSTAF ULLMAN
i.
I sensommarmorgonens första gry
jag öppnat mot solen min ruta.
Med öppet hjärta jag ut vill fly,
till ljusets famn mig sluta.
En ton, en manande, spröd och skär
den blida brisen in till mig bär
från något klocktorn i staden -—
Sanct Olov, Sancta Maria, Sanct Per —
jag vet ej vilket i raden.
Vad vill du mig, stillsamma melodi,
— väcka eller söva?
Ni saliga helgon, äro ej ni
lika vanmaktstyngda som vi,
lika stumma och döva
för hjärtans klagoskri? —
Ni sovande tempel, ej hos er
jag sänker i bön min hjässa.
Ej andakt och hugsvalan ger
de döda minnenas mässa. —
Till morgonens sol jag ber.
Eggande klinga bilarnas horn
mot röda stugor och stengrå torn.
Dimmorna fly som drömmar.
Fram över vägarna strömmar
ungdom i stimmande lag.
Klarare himlen skiner
på täppor och tempelruiner,
på käcka och unga drag.
Hell dig, du stigande,
livsinvigande,
strålande, nya dag!
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
