Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - »Et kongelig sinn». Hundredåret for Bjørnstjerne Bjørnsons fødsel. Av Ronald Fangen - Thüringervår. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Et kongelig sinn*
i håb og tro og kjærlighet, — »hele dalens
eventyr, hele landets helt». Yclmyg som
tjener. Glansfull som herre. Et kongelig
sinn.
En lykke, en uttømmelig kapital for det
lille land han tilhørte og som var i hans
utrettelige tanke helt til det øieblikk da
han døde i Paris —• »Nu seiler jeg og
vender ansigtet mot Norge».
Og det gikk ham som han skriver i sitt
dikt til Welhaven: »Tonerne strømmer
tilbake — varmt mot dit sinn.»
Aldri har en stor dikter, en genial
lyriker inspirert andre til så skjønn lyrikk.
At han blev hyldet i sin død var en
selvfølge, — men hvilken hyldest fikk han
ikke! Jeg nevner tre mesterlige diktere
som skrev uforglemmelig lyrikk da bud-
skapet kom om hans død: Hamsun,
Heidenstam og Johs. V. Jensen. Her to vers
av Johs. V. Jensens dikt:
Nu liar i Alnaturens Arme
den gamle lagt sit Væsens Spil.
Gå hen og varm dig ved hans Varme
til selv du falder Jorden til ...
Det bruser gjennem Livets Tog
at alt forgår, men bliver dog.
Mens Golfens Strøm mod Thule vælter
og slutter Isbjærg i sin Favn,
skal over Jordens havblå bælter
man dø og dugges i hans Navn.
Sa langt hans Bølgetanke går
Atlantis stiger med sin Vår.
Det times ikke mange å få en slik
hilsen med sig i sin grav. Det times bare »et
kongelig sinn».
Tidigare har i Ord och Bild influtit: 1896. lorentz dietrichson: Ungdomserinringar om
Björnstjerne Björnson, — 1902. Ruben G:son Berg: Björnstjerne Björnson. Fragmenter af
en bild. — 1910. John Landquist: Björnstjerne Björnson.
T H O RINGER VÅR
Av RUBEN G-.SON BERG
Det är sol över staden och dalen
och sol över Thüringerwald.
Låt oss rymma från talen i salen
om Goethe, Gestalt und Gehalt!
Följ med! Låt mig rädda dig undan
professorernas festretorik!
Slå bort ali lärd begrundan!
Gör dagen sorglös och rik!
Se, det glittrar otaliga droppar
på tinande tuvor och mark!
Det blänker av ivriga knoppar
på träden i Goethes park.
Hör Ilm, hur muntert hon brusar!
Hur lärkorna sjunga i sky!
Hur marsvårens luft berusar!
Vad världen är lycklig och ny!
Dina ögon ljusna och glittra,
ditt tal får rytm som av sång.
Du är löst från det bundna och bittra,
som kvalde dig vintern lång.
Om du visste hur bra det klär dig
att vandringen purprar din kind!
Den strålande stämningen bär dig
som ett väsen av solsken och vind.
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
