Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Tretjakovskij-museet i Moskva. Av Ivan Faludi. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tretjakovs k ij - museet i M o s k v a
1. E. R e p i n. I v a 11 den förskräckt i g e och hans son den
16 november 1581. — 188 5-
enkla färgbehandling, i motviljan mot varje
komplicerad färgsyntes. Hur långt efter
honom står icke den en gång så
uppskattade Brjulov, det teatraliska effektklatschets
apostel (»Pompejis sista dag»,
»Kärlekssignalen»). Lika populär på den tiden, men
däremot intresserande ännu i dag är P.
Fedotov, som uteslutande avbildade
småfolk, enklare ämbetsmän, militärer, fattiga
adelsmän. Han söker i varje målning giva
en social bild, han är inte belåten med
livet som Venetsianov, han söker en lösning
på dess problem, något som då för tiden var
detsamma som att utsiktslöst förstöra sin
kraft. Man kallar honom »måleriets Gogol»
och tänker därvid på den vemodigt satiriska
karakteristik, som han skänker människor och
händelser (»Den lilla änkan»,
»Polisstationens förrum»).
Hädanefter finns det inom den ryska
konsten två olika riktningar, den av Brjulov
företrädda akademiskt traditionella, och den
sökande, moderniserande, socialt influerade,
vars första namn är Fedotov. Kampen
mellan båda riktningarna räckte ända in på
sextiotalet, då blev den genom de politiska
tilldragelserna avgjord till förmån för Fedotovs
lärjungar. Måleriet övertog tills vidare den
roll litteraturen haft under den Turgenjevska
tiden: det agiterade och drev propaganda.
Nya ämnen, nya frågor upptogo
konstnärsvärlden. Det frågades »vad» och icke »huru»,
tekniken tycktes fullkomligt träda i
bakgrunden till förmån för innehållet. I denna anda
arbetade Perov (»Vallfart i en rysk by»,
där korsbärarna äro druckna bönder),
Ja-kobi (»Fångar»), V. Makovskij (»Besök
hos de fattiga»), Maksimov (»Det
förgångna») och Ilja Repin (»Korståg»).
Bland dessa konstnärer är V. Perov den
verklige revolutionären. Med förkärlek
förevigade han det sorglösa stadslivets mörka
sidor. Han är häri den störste realisten
bland konstnärerna på sextiotalet. Gripande
verka hans båda målningar: »Guvernantens
ankomst till köpmanshuset» och »Den sista
64 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
