Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Tretjakovskij-museet i Moskva. Av Ivan Faludi. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T r etjakovskij- m u seet i Moskva
V. I. S u r i k o v. Mensjikov i B e r e s o v. 18 83.
förmåga. »Skyttarnas dödsstraff» är en hel
epopé. Kampen mellan Peter och de
upproriska slutade med tsarens seger:
skyttarna blevo hängda. Dyster är tavlans
kolorit, dystra murarna, galgen och
kyrktornen, blott här och där fladdrar ett
jätteljus. Och i detta dystra hav av trotsigt
hopade färger drunkna de dömdas och
bödlarnas hemskt uttrycksfulla, med konstnärlig
kraft levandegjorda ansikten.
»Bojären Morosovs gemål» är besegrad
och föres bort. Men hon höjer sig över
mängden, hon behärskar med sin kungliga,
besjälade stolthet massan, som full av
deltagande, men äkta ryskt orörlig omgiver
henne. I denna massa finnas alla slags
typer framställda i mångfaldig karakterisering.
Men höjdpunkten av sitt konstnärliga
skapande når Surikov otvivelaktigt i sin duk
»Mensjikov i Beresov», där han ger en
oförliknelig psykologisk analys av den fångne
politikern. Ingen stor gest, ingen teatralisk
betoning av någon detalj — tragedien får
sitt uttryck i människornas orörlighet.
Bredvid dessa mästerverk kunna icke ens
så talangfulla konstnärer som Sergej
Korovin (»Pingst»), Kasatkin (»Förtalet»)
eller Ardripov (»Tvätterskor») göra sig
gällande i utställningssalarna. Betraktar man
den långa raden av upphängda arbeten från
sextio-, åttio- och delvis nittiotalen, så märker
man att de mestadels äro tillblivna som resultat
av samma grundtanke. Ämnet är till
övervägande del hämtat ur de lägre klasserna. Blott
A. Kuindsji står uteslutande under
intrycket av det i ögonblicket upplevda. I sina
dukar »Solnedgång», »Elbrus» och »Dnjepr»
koncentrerar han sin uppmärksamhet på
den starka färgverkan och växlingen mellan
skugga och ljus, men även på en graciös
silhuettverkan.
En milstolpe i landskapsmåleriet utgör I.
Lf.vitan, vilkens hela alstring nästan utan
undantag finnes samlad i
Tretjakovskij-mu-seet. Han utgår från den naturhistoriska
lärosatsen, men blir den förste lyriske
landskapsmålaren, då han i målningen finner
medel och färger för betonandet" av sina egna
645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
