Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Anna Len ah Elgström.
rätt för sig och även hågad att uppoffra sig.
Det märks tidigt att hon är bestämd att bli
»en av denna världens arbeterskor». Hon är
den kloka Elsa, men hon är också den
dåraktiga Elsa, och det är detta som gör hennes
liv vanskligt och drar till henne konflikter
och sorger. Klokheten företrädes i romanen
av disponenten Juncker, hennes styvfader,
en karlakarl, som ger henne världsligt skydd
och som hon respekterar, dårskapen åter
finnes hos hennes köttslige far, som inte är
någon riktig karl, men som i alla fall har
hennes innersta sympati. »Elsa och kärleken»
slutar i en lycklig stund av kompromiss och
balans. Den 18-åriga flickan reser för
styvfaderns pengar och med faderns välsignelse
till Stockholm för att utbilda sig till
konstnär. »Hon log brett för sig själv i sin ljusa
lycka inför den ljusa framtiden.» Hur ljus
den blir är inte gott att veta. Läsaren vill
nog gärna se hur den kloka och dåraktiga
konsteleven skall klara den.
Eyvind Johnson publicerade i fjor våras
en novellsamling, Natten är här, som
visserligen inte är den mest betydande produkten
av hans penna — det är romanen
Kommentar kring ett stjärnfall — men den genom sin
fördomsfrihet mest tilltalande. Därförut kom
Avsked till Hamlet, som var ett rätt
onaturligt alster. Hjälten i denna berättelse,
Mårten Torpare, har vandrat över i
författarens nya bok, Bobinack, och man blir inte
glad över att se honom gå igen. Det är en
figur som med alla sina brokiga
förkunnelser och sin karaktärslösa suddighet mest
liknar en pelare för affischer. Ungefär detta
intryck ger också den nya romanen som
helhet. Avsikten med den är att visa att det är
något ruttet i staten, som Shakespeares
Hamlet sade. Men frågan är om man har någon
utsikt att kunna det, när man tar en
handfull patrask och ställer det på scenen.
Bor-garen-kapitalisten i denna roman, en
grosshandlare i tvålar och pastor, är i och för
sig bra skildrad. Men han tillhör
svampflo-ran, han är en ren underhuggare, som man
vägrar att betrakta som på något sätt
representativ. Den som vill visa samhällets
ruttenhet måste hugga bättre fatt, vidga
rayonen och höja perspektivet, men framför
allt gå listigare till väga.
Det är i Eyvind Johnsons framträdande
något som erinrar om Hjalmar Bergman.
Kritiken börjar redan göra samma
kringgående rörelser om honom som om den nämnde
IOl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
