Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Problemet Borgå lantdag. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eirik Hornborg
början av april Borgå på hemväg till
Petersburg.
De till lantdagen överlämnade
propositionerna voro till antalet endast fyra. De
voro icke utarbetade i form av lagförslag,
ty såväl kejsaren som Speranskij
betraktade lantdagen blott såsom en rådgivande
institution — ett gott bevis på huru svårt
även dessa för konstitutionella idéer
svärmande män hade att fatta det svenska
statsskickets ledande tankar. Ett löfte att
bibehålla de i Finland gällande
grundlagarna borde ju dock utan vidare ha
inneburit, att de befogenheter dessa
tillförsäkrade den svenska riksdagen
automatiskt hade överförts på Finlands lantdag.
Propositionerna rörde militärväsendet,
uppbörden av kronoutskylderna, myntfrågan
och upprättandet av ett centralt
styrelseverk. Den sistnämnda var snarare ett
meddelande än en proposition.
En redogörelse för själva
lantdagsarbetet faller utanför ramen för denna
framställning. Här må blott nämnas, att
ingen lagstiftning, icke ens något formellt
ständerbeslut, förelåg som resultat av
lantdagen i Borgå. De politiskt erfarna
bland lantdagens medlemmar förnummo
med bekymmer detta faktum. I sak kan
Borgå lantdag icke likställas med en svensk
riksdag. Den var till hälften en maskerad,
som överskylde en brutal verklighet — den
väpnade erövringens verklighet. Och dock
var dess betydelse omätlig. Kejsar
Alexander hade högtidligen inför det
underkuvade folkets representanter, utsedda
enligt svensk grundlag, försäkrat sig skola
hålla bestående lag och rätt i helgd.
Finland innehade nu en särställning inom det
ryska riket — och en särställning, som
erbjöd möjligheter att bevara det bästa den
månghundraåriga samlevnaden med
Sverige hade skänkt.
Men situationen var bekymmersam och
farlig. Kejsaren var icke en fast och
oryggligt pålitlig karaktär, och starka
krafter motarbetade Speranskij. Därför
vågade denne måhända icke spänna bågen
för högt genom att uttryckligen tillråda
ett erkännande av ständernas
lagstiftnings-och skattebevillningsrätt. Med oro följde
han lantdagsarbetet, fruktande att
obetänksamma uttalanden av ständerna skulle
i dess linda kväva hans strävan att i
Ryssland omplantera västerländska
statsrättsliga idéer. Men 1809 års ständer kommo
genom sin försiktiga besinningsfullhet
Speranskij till mötes, och den kritiska
inledningen till Finlands ryska tid fick ett
lyckosamt förlopp. Men den var dock blott
en inledning, och framtiden var oviss.
Det är utan vidare klart, att den ryska
kejserliga regeringens tillvägagångssätt vid
Finlands införlivande med det ryska riket
måste stämplas såsom en från
rättssynpunkter fullständigt fri kombination av
våld, list och vidsynt klokhet. I vilken
statsrättslig kategori den härur
framgångna föreningen mellan Ryssland och
Finland bör inrangeras, därom torde männen
av facket icke vara fullt ense; ur en
vanlig historikers synpunkt äger ett sådant
vetenskapligt fastställande endast ett
underordnat teoretiskt intresse. Huvudvikten
ligger dels på det ofrånkomliga faktum, att
föreningen mellan Finland och Ryssland
till följd av olikheten i maktresurser måste
bli till sin form beroende av den starkare
partens goda vilja, medan den svagare
endast passivt kunde inverka på
förhållandet, dels därpå, att i Finland hastigt
utvecklade sig den allmänna uppfattningen,
att Alexanders utfästelser voro givna en
gång för alla och därför voro bindande
icke blott för honom, utan även för hans
samtliga efterträdare på Rysslands tron.
Denna uppfattning, som i fall av
inträffande konflikter naturligtvis kunde
hävdas endast såsom rättslig doktrin, hade ett
gott stöd i ordalydelsen av kejsarens
försäkringar.
En teoretisk fråga, som står i nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
