Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Problemet Borgå lantdag. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet Borgå lantdag
sammanhang med händelserna i Borgå
1809, kan emellertid inte av historikern
förbigås — därtill står den i allt för
intim kontakt med de i historien verkande
moraliska krafterna. Och det är frågan,
huru Borgå lantdag bör bedömas ur det
svenska rikets synpunkt. När Finlands
ständer sammanträdde, låg freden i
Fredrikshamn ännu ett halvt år fram i tiden,
och ständermötet avslutades, innan de
direkta fredsunderhandlingarna tagit sin
början. Var icke under sådana
förhållanden hela lantdagen en riksförrädisk
handling — vart icke Finlands autonoma
ställning inom det ryska riket fotad på ett
trohetsbrott av svåraste slag?
Må man göra situationen klar för sig.
I det närmaste utan understöd från rikets
huvuddel hade Finland nödgats utkämpa
sin kamp. Fästningarna hade fallit som
målade kulisser, fältarmén hade utan
svärdsslag utrymt hela södra delen av
landet, ingen allvarlig försvarsvilja hos de
makthavande hade framträtt med gensvar
till den urgamla rikstrohet, som levde i
allmogens bröst. Och på hösten var allt slut.
Vid månadsskiftet augusti—september
anträddes det andra återtåget, och i början
av december utrymdes den tillspillogivna
östra riksdelen av de svenska trupperna.
För tredje gången inom loppet av hundra
år var Finland erövrat, och denna gång
var erövraren icke sinnad att släppa sitt
rov. På någon svensk återerövring var
icke att räkna; i Sverige längtade man
efter fred, även med uppoffring av Finland,
och mötet i Erfurt hade för tillfället
utjämnat meningsolikheterna mellan
Alexander och Napoleon. Vad var under
sådana förhållanden att göra? Kunde den då
ledande generationen i Finland ta på sitt
ansvar att på kommande släktleds vägnar
tillbakavisa det anbud Alexander gjorde
det övergivna och kuvade landet? Var man
berättigad att för den yttre troheten till
ett rike, som hade överlämnat landet i
fiendens händer, uppoffra troheten mot
den samhällsordning och det rättsväsende,
som voro Sveriges bästa gåva? Ryssland
hade åter en gång lagt sin hand på
Finland, nu i syfte att behålla det i dess
helhet, men kejsaren bjöd det erövrade
landet, om icke självständighet, så dock en
privilegierad särställning inom riket, och
ett avvisande skulle utan allt tvivel ha haft
direkt lydnad under självhärskarmakten
till följd. Här gavs inget val. Hade
Sverige alltjämt kämpat med energi och
beslutsamhet för att återvinna den
förlorade riksdelen, så hade situationen varit
en annan, men Sverige stridde inte längre
för Finland; egentligen stridde det inte
alls, ty den enda positiva handling, som
den svenska krigsledningen under krigets
senare skede svingade sig upp till —
expeditionen till Västerbotten i augusti 1809
—• utfördes efter ständermötet i Borgå.
Om 1808 och 1809 års män hade
tillbakavisat vad Alexander bjöd, vilket helt
enkelt innebar att ett skott av det gamla
trädet skulle få växa fritt inom rysk
inhägnad, så skulle de ha förtjänat att av
sina förbittrade efterkommande
brännmärkas som verklighetsfrämmande
doktri-närer, och icke heller av Sverige skulle
de ha inhöstat någon tacksamhet. Ty det
var dock bättre och angenämare för
moderlandet att vid sin sida ha ett autonomt
Finland med svenskt samhällsskick än en
grupp ryska guvernement. Undfallenheten
mot erövraren under pågående fälttåg —
och sådan förekom mer än tillbörligt var
— får icke förväxlas med det riktiga och
realpolitiskt grundade beslutet att ta sitt
öde i egna händer, inom de snäva gränser
förhållandena uppdrogo, när kampen väl
var avgjord och ingen skymt av hopp 0111
en svensk återerövring längre kunde
skönjas. Att klandra Borgå lantdags män för
vad de gjorde vore lika klokt som att
beskylla den svenska regeringen för
grundlagsbrott och riksförräderi, emedan den i
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
