- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
191

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Richard Wagner. Av Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rickard Wa g n e r

varpå hans konst vänder sig till ögat och
framför tavlor, är den rik på symboler,
vilka sammanfatta sagans och historiens
gestalt- och stämningsvärld i en
glänsande och av den poetiska atsmosfären
mättad enkelhet. Till vilket makalöst
bildgalleri samla sig ej för minnets blick de
olika scenerna i hans verk! Tannhäuser och
pilgrimståget framför Wartburg,
svanriddarens ankomst, Tristans och Isoides
skepp, Brünhilde bland lågorna, Siegfried
bland Rhendöttrarna, det brinnande
Valhall, Hans Sachs hyllad av folket,
Parsifal i Klingsors trädgård — det är några
exempel bland många, som ge oss en
erinran om Wagners magiska och dock så
plastiskt formstarka visuella inbillning.
Och så betänke man, att dessa bilder få
sitt rätta liv och väsen genom dramats,
av dikten och musiken samfällt bestämda
rörelse;

Om vi nu vända oss till diktaren
Wagner, ligger det likaså i öppen dag, att
han i så hög grad gör gemensam sak
med kompositören, att han åt denne
överlåter ett ofullbordat verk, som först
genom tonerna tilldelas det djupare och
finare känslouttrycket. I musikens
kvinnliga sköte mognar och födes det efter att
den tändande gnistan utgått från dikten
— den manliga parten av de båda
konsterna —, liknelsen är som bekant Wagners
egen i Oper und Drama. Men även lösta
från sin tonskrud, äro Wagners texter
diktverk av mäktig och ädel halt. De icke
blott frambära de högsta idéer med
avseende på människans liv och öde i
världen och tyda mytens runor som symboler
för tillvarons makter och deras strid med
djupskådande utblickar i metafysikens
rymd, utan de teckna även med pregnanta
grunddrag levande karaktärer — låt
vara stiliserade efter sagoformens
fordringar — i en storartat förenklad dramatisk
konflikt. Den religiösa romantiken i
Tannhäuser, Lohengrin och Parsifal, den gri-

pande kärleksmystiken i Tristan och
Isoide, den världsbetraktande och
världs-befriande humorn i Mästersångarna och
den patetiska tragiken i Ringen, varmed
Wagner uthuggit och omformat det
väldigaste blocket i den nordiska sagans
urberg, tillhöra, även rent litterärt sett, det
yppersta i den nyare litteraturen. Många
av hans gestalter äro hållna i rent lyrisk
färg, andra förete starkare själiska
brytningar, såsom t. ex. Tannhäuser och
Isoide. Särskilt hänförande i hjältarnas skara
är den unge Siegfried, medan Hans
Sachs’ figur i Mästersångarnas
praktmålning stiger fram med saftig glans och
borgerlig grandezza. Om Ringen med
sina mödosamt hopslingrade stavrim delvis
gör intryck av en arkeologisk
rekonstruktion, lever dock däri den ärevördiga
Eddans ande, utrustad med det grandiosa
kring Wotan samlade världsdramats och
den tanke- och bildrika uppfinningens
poesi. Endast i Parsifal tyckes diktarens
hand i någon mån ha slappnat eller
stelnat. Bland alla de instrument, på vilka
det stora konstnärssnillet spelade, blev
språkinstrumentet under hans grepp det
icke minst fullklingande.

Men först när tonernas flod strömmar
in i diktkroppen, blir denna helt levande.
Den djupare själiska karakteristiken blir
figurerna först tilldelad genom musiken.
Vi veta, huru Wagner uppfann ett eget
slag av dramatisk tematik, som vann sin
fulla utbildning i det s. k. ledmotivet,
konsekventast utfört och behandlat i
Ringen. Ehuru denna stil fanns till sitt frö
och sin brodd redan hos Mozart och
Weber, var den dock så tillvida Wagners
skapelse som han skänkte den en organisk
och arkitektonisk gestaltning, inflätande
den i orkesterns och sångstämmornas
klangväv. Sin oerhörda verkan får den
dels genom den karakteristik av motiv och
personer, som den uppbär med det
plas-tiskt-rytmiska meloditemat, dels genom sin

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free