Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Richard Wagner. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Rabenius
bygga sitt verk, i full och harmonisk
överensstämmelse med sina ideal, — en i
världen nyskapad värld av visdom och
skönhet — är så mycket underbarare, som han
under sin fruktbaraste alstringstid
befann sig under trycket av oroande, ibland
förkrossande timliga bekymmer och
personliga vedervärdigheter, mot vilka han
visserligen kunde sätta konstnärsviljans
hela sacro egoismo — och Wagner var
som bekant ytterligt hänsynslös mot sina
medmänniskor — men som också voro
nära att upphäva de yttre betingelserna
för hans gärning. För den, som tror på
en försyn eller ett världsförnuft, är
förvisso Richard Wagners levnadssaga ett
av de tänkvärdaste och mest styrkande
exemplen på hur en andens hjälte
skyddas av högre makter och hur det
beskäres honom att genom ett liv av nöd och
faror och av slumpens och ödets
växlande skickelser bärga sin skörd och till sist
som Victor Hugos Mazepa resa sig från
den vilda häst, vid vilken han varit
bunden, och krönas som konung. Som
Nietzsche påpekar, är den stora dramatikerns
levnad ytterst dramatisk. Den är det ej
blott genom den spänning mellan
motsatta själsmakter som han erfor i sitt
inre och som gav kraft at hans skapande,
den är det även genom de äventyr som
föllo på hans lott, genom de yttre
konflikter, i vilka han ställdes eller ställde
sig själv, de svårigheter han hade att
bekämpa, och de händelser, liknande
underverk, som ingrepo i hans liv. Man tänke
blott på sådana »scener» i hans personliga
dramer som hans resa i segelbåt över
havet från Pillau till London, varunder han
bland Norges skär upplevde Den
flygande holländarens böljebrusande mystik, på
hans träldomsmöda i Paris, på hans
deltagande i revolutionen i Dresden, på hans
svärmiska och stormiga samvaro med
Mathilda Wesendonck i Luzern, på hans
räddning ur nöd och betryck genom Lud-
vig II, på hans samvaro med Cosima
mellan de majestätiska Schweizeralperna i
Triebschen, på grundläggningen och
invigningen av teatern i Bayreuth och till
sist döden i Palazzo Vendramin i
Venedig, skönhetens stad. Närd av livets
frukter på gott och ont och i kamp mot de
hinder, det ställde för honom, skred han
långsamt och oförvillat mot den nu över
seklerna uppstigande höjd, på vilken han
reste sin spira.
Vad som ger Wagner en plats för sig
i konstens historia är, att han ägde den
allsidiga genialitet, som var mäktig att
gestalta allkonstverket och förbinda dess
skilda element till en fullstämd enhet. Ehuru
nu vart och ett av dessa element är tänkt
i sitt sammanhang med de övriga och att
lösslita dem från varandra är att göra
ett ingrepp i en levande organism— när
man ibland hör musiker förklara att
Wagner gör sig bäst i konsertsalen, står detta
omdöme fullkomligt i strid med mästarens
egen uppfattning av hans konsts väsen —
äga de dock, vart för sig, en så
självständig styrka, att de utan tvivel kunna göra
sig mäktigt gällande även i sin
avskildhet.
För själva teateruppgiften hade
Wagner en första rangens förutsättning i sin
bildskapande fantasi och sin scenblick,
som knappast överträffats i klarhet och
finhet. Sådana bilder som han i alla sina
dramer framtrollat ur sagans och
historiens värld äga knappast sitt motstycke i
någon epoks teater, vare sig i fråga om
kompositorisk styrka, åskådlig kraft
eller fascinerande koloristisk och poetisk
stämningsverkan. När man, som så ofta
varit händelsen, skildrat Wagner som
teatergeni, är det väl bl. a. denna sida av
hans konst man velat framhäva. Om
någonsin en fornvärld stått upp ur graven
och drömmens syner fått en strålande
sinnlig konkretion, har det skett i
Wagners scenbilder. Redan genom det sätt,
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
