Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Det besegrade livet. En studie i Pär Lagerkvists författarskap. Av Erik Blomberg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det besegrade livet
Seen ur Himlens hemlighet vid uppförandet à Intima
teatern 1921.
Teckning av Ossian Elgström.
fande iakttagelser, och om dess framsynthet
i vissa delar har ju sedermera den sceniska
utvecklingen själv burit vittne. Då jag
emellertid inbillar mig att Pär Lagerkvists
insats på detta område är en smula
överskattad (det är dock en efterreformation) och
den f. ö. har varit föremål för en
synnerligen ingående och entusiastisk studie av
Gösta Bergman, kommer jag att fatta mig
något kortare om hans arbete för teatern. Bara
ett par synpunkter i fråga om hans teoretiska
inlägg: naturalismen räcker inte längre till
som uttrycksmedel, den kan inte få med »de
våldsamma och oförmedlade motsatserna i det
moderna livet, det sammansatta, förvirrade
och fantastiska i bilden». Vad som fordras
är i stället dramatiskt gestaltande fantasi,
poetisk atmosfär, lyriskt stämningsmåleri.
Kravet liknar ju det som framställdes i
Ordkonst och bildkonst, fast motiveringen nu
lägger starkare vikt på tidens brustenhet och
förvirring: krigsårens lärdom. Konsekvensen
för teaterns del blir denna: »ett skådespel,
något att se, ej blott att höra».
Lagerkvist har redan praktiserat tesen i
sina första dramatiska försök, inspirerade dels
av Strindberg, dels av den moderna
målarkonsten. Både figurer och repliker ha lånats
från föregångaren, ibland träffar man
alldeles osmälta Strindbergsrester, som Den
spet-älskes expressiva glosa i Sista mänskan:
»Han är en ond! Du skulle inte hålla
honom i hand, barn; han svärtar från sig»,
eller Den unge mannens, respektive gamle
herrns ångestfulla väntan på Elise
(Drömspelets Victoria) i Den svåra stunden, och
sedermera parets äktenskapliga träta om de
ödesdigra köksgrej orna. Lagerkvists personer
hänge sig också med liv och lust åt den
sysselsättning, som den äldre mästaren lärt dem:
att sitta och äckla varandra. Nya drag möter
man emellertid i deras starkare bildverkan,
figurerna är inte bara halvt symboliska och
allegoriska som hos Strindberg, utan ha
därtill fått en mera utpräglad typ av måleriska
karikatyrer, mekaniska dockor, marionetter.
Som kontrast mot den kosmiska eller
metafysiska bakgrunden, där samma förskjutning
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>