Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johannes Brahms. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Rabenius
trots textunderlaget icke är konfessionellt
bunden utan ur bibelordet utvinner en rent
mänsklig och personlig religion, protestant
icke minst genom friheten i sin tro. Att
även en hellenskt stämd religiös känsla
kunde väcka hans ingivelse, ser man av
hans kompositioner till Hölderlins
Schick-salslied och Schillers Nänie, där
människans tragiska vandring under Olympens
ljus mot Hades’ natt bes junges i
högtidliga korsatser.
Det är lätt att angiva Brahms’ ställning
i den musikhistoriska utvecklingen. Sin
hårda formtukt och sitt mästerskap i
elementen har han vunnit i Bachs skola;
därifrån stammar till stor del järnsmidet
och stålfastheten i hans skapelser. Bland
hans kompositioner finnas även många
studieverk, som visa hans av Bach influerade
intresse för musikens hantverk. Utom
formsäkerheten — särskilt i polyfoni och
kontrapunkt — förbinder honom även
vissa lynnesdrag, det enkla, rena manliga
allvaret, den tyska ärligheten och
djupsinnigheten, den konstnärligt spekulativa
läggningen, med den ärevördige S :t
Tomasmäs-taren. Som symfoniker anknyter Brahms
omedelbart till Beethoven, som även i
vidsträckt mån påverkat formen för hans
kammarmusik. Alla tyska mästare efter
Beethoven ha lyft sin del av arvet efter
denne 1800-talsmusikens stamfader; på
Brahms’ lott föll sålunda den stora
symfoniska stilen och den nypräglade
instrumentala satsbyggnadskonsten överhuvud.
Det är Brahms’ största ära, att han kunde
hävda sin självständighet och egenart med
och trots stödet av de Beethovenska
formerna. Det ligger i öppen dag, att även
hans tonfantasi tagit starka intryck av
Beethovens musik, men fullkomligt
missvisande är den uppfattning, som ibland
gjort sig hörd, att han — särskilt som
symfoniker — skulle vara en efterbildare
av dennes verk. I stället förhåller det sig
så, att det i hela konstens historia knap-
past finnes vackrare belägg på förmågan
av nyskapelse och personligt-originell stil
inom nedärvda former än just Brahms’
symfonier och kammarmusikverk. Den
melodiska uppfinningen, den tematiska
utarbetningen, den rytmiska gestaltningen
och även den orkestrala och instrumentala
tonvävnaden äro i den grad hans insats
och egendom, och bära så tydligt hans
drag, att man kan säga, att de formligen
ristat hans bild i tonmaterialet. Hans
patos erinrar stundom om Beethoven,
likaså hans rytmiska energi, likaså hans
burleska infall, men likväl är den egentliga
stilkaraktären i dessa och i andra
uttrycksformer helt hans egen. Jämte Bach och
Beethoven må bland hans föregångare
slutligen nämnas Schumann, som givetvis
övat inflytande på hans tidigaste
pianis-tiska stil och i någon mån varit
riktnings-bestämmande för hans romantiska fantasi,
särskilt som den yttrar sig i de friare
formerna av hans capriccios, intermezzin och
rapsodier. Men påtaglig är också
motsatsen mellan de båda tonpoeterna, av vilka
Brahms röjer ett så mycket manligare,
stormigare och trotsigare lynne.
Brahms’ huvudförbindelse med äldre
mästare är alltså given med linjen
Bach-Beethoven-Schumann. Vid en allmän
överblick över hans skapelser förete dessa
klassicismens struktur omslutande ett
poetiskt-romantiskt stämningsinnehåll, som anknyter
till den sistnämnde mästarens stil, men med
en egen arkitektonisk uppbyggnad, vari en
stark och ursprunglig andes idéer och
känslor tagit gestalt.
I Brahms’ instrumentala verk träder
omedelbart en sida av hans personlighet i
dagen, den nämligen som får sitt uttryck
i hans temans kraftiga pregnans och i
sammanhang därmed hans huggna, hamrade
rytmer. Därmed ger sig ett huvuddrag i
hans väsen tillkänna, den starka, mäktiga
viljan, som reser och rustar sig till
heroisk kamp. Icke alltid kastar den sig på
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
