Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En grupp spanska romanförfattare. Av Alfred Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AI fr ed Åkerlund
prästerskapet. I Jaun de Alzate ger Baroja
antydningar och ibland direkta uppgifter om
sin ståndpunkt i dessa såväl som även i
andra ting:
»Nej», säger han i företalet, »nej, jag hör
visst inte till de där mumierna som hålla på
världens orörlighet; jag hör inte till dessa
dumbommars broderskap som vilja nedsätta
Vetenskapen, den beundransvärda Vetenskap
som skapar, framtänker och uppfinner —
den enda religion vi ha i Europa — men för
visso hör jag till dem som avsky den
idiotiska industrialisering som endast är gjord
till glädje för byggmästare och
grosshandlare.»
Beträffande religionen är Baroja givetvis
antidogmatisk. Vad han sedan tror på är väl
icke så gott att veta. Hedningen Jaun säger:
»Jag tror att det finns en religiös
intention hos en Gud såväl som hos en avgud.
Om den religiösa intentionen är god, varför
icke acceptera den?»
Och på tillfrågan av sin gamle vän,
Torsprästen Arbeläiz, huruvida han efter sin
pilgrimsfärd funnit den sanning han sökte,
svarar samme Jaun:
»Sanningen är icke en, Arbelåiz; nej;
Urtzi är lika mycket sanning som Jehova
eller som Kristus.»
Bland Barojas många övriga arbeten må
slutligen, åtminstone kortfattat, omnämnas
hans lilla debutbok Vidas Sombrias med bl. a.
det underbart vackra stämningsstycket Playa
de Otono, vidare Camillo de Perfecciön, den
delvis autobiografiska romanen EI Arbol de la
Ciencia, av många ansedd som Barojas mest
fullödiga verk, samt trilogien La Luclia por la
Vida.
EI Arbol de la Ciencia ger intressanta
inblickar i spanskt universitetsliv,
enkannerligen vad beträffar den medicinska fakulteten
i Madrid på Barojas tid, beskriver en
praktiserande läkares tillvaro i en liten isolerad
småstad på spanska landsbygden, ett avsnitt
av boken som ger mycket starka och
bestående intryck, och innehåller vidare den
underligt tilldragande kärlekshistorien mellan
bokens hjälte, den svårmodige Andrés
Hur-tado, och den lilla skälmska och originella
madrilenskan Lulu, som blir hans livs sol och
jämväl hans undergång, ty Lulu dör när
första barnet i det korta äktenskapet födes,
och Hurtado kan ej överleva henne.
La Lucha por la Vida, vars tre volymer
heta La Busca, Mala Hierba och Aurora
-Ro ja, är i själva verket en enda
fortlöpande roman i tre delar. Ämnet är den undre
världen i Madrid med dess mer eller mindre
kriminella typer, golfos och andra. I detta av
socialt intresse och medkänsla för vår torftiga
like besjälade arbete har Baroja av
nästan intet fått fram en gestalt som är
utomordentligt intressant och sympatisk: Manuel.
Här har verkligen konstnären »taken the
common clay and wrought it cunningly».
Manuel är en helt vanlig medelmåtta, utan några
som helst framspringande drag, men med en
viss portion s. k. bondförnuft och med en
instinktmässig dragning åt det sunda och
borgerligt respektabla. Han har kommit i
sällskap med odågor och fantaster, men han
kan inte riktigt med det, ej heller kan han,
sanningen att säga, finna att stöld är någon
vidare god affär. Delvis genom egna
ansträngningar, delvis med hjälp av hyggliga
människor på den sociala skalans allra
lägsta trappsteg lyckas han så småningom
skaffa sig en modest men hederlig position i
samhället. Att arbeta och komma sig upp, det
är Manuels sätt att lösa den sociala frågan,
och antagligen är det också det enda sätt
som håller i praktiken.
Baroja är icke rädd för att säga sin
mening, och han skräder ingalunda orden. Dock
har han icke, som en annan berömd basker,
Unamuno, råkat ut för någon
landsförvisningsdom. Han bor, nu sextioårig, helt nära
gränsfloden Bidasoa och ett litet stycke ifrån
de små tvillingorterna Vera och Alzate, på
det gammaldags seigneuriala Itzea, med den
lilla bäcken Shantell-erreca porlande tätt
invid. Itzea är ett baskiskt ord som betyder
»Sävmarken». Baroja är f. ö. också baskiska
och betyder »Det kalla berget». Här lever,
omgiven av böcker och konstverk, dokument
och kartor, baskernas diktare och den spanska
litteraturens grand old man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
