Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T hii r e
bevismaterialet ger han oss också en
antaglig och trovärdig skymt av deras kynne och
föreställningsvärld.
Med samma medel följer han sedan de
varandra avlösande kulturerna under brons- och
järnåldern, folkvandrings- och vikingatid.
Han berättar om hur österlandets
hemligheter nådde Norden, om svearnas okuvliga
er-övrarlust, om sagokungar och stormän i
Uppland, om de svenska väldena i Hedeby och
Grobin, Novgorod och Kiev. I ett kapitel om
»vågar och silverpenningar» skildras handelns
uppblomstring och de årliga köpfärderna till
främmande land, i ett annat den mystiska
värld av »gudar och makter», som omgav
nordbon innan han ännu kommit i kontakt
med Vite Krists lära.
Medeltidens religiösa liv träder därefter i
förgrunden. Vi få se kyrkorna byggas och
gudstjänst hållas, föras omkring i kyrkornas
skattkamrar och in i klostrens avskilda
gömmor, följa tiggarmunkarna på deras
prediko-färder och den heliga Birgitta på hennes
långa vallfart. Sedan det andliga ståndet
sålunda fått sin rikt beskärda del av
författarens och vårt intresse, riktar han det mot de
övriga stånden, vars liv i helg och socken,
i krig och fred skildras i några instruktiva
kapitel under rubrikerna: »Riddareliv»,
»Borgar och fästen», »Medeltida städer» och
»Bonde i by».
Så långt är det tillgängliga materialet inte
rikare än att det kan behöva pressas för att
få fram den helhetsbild av de olika
tidevarvens liv, som författaren avser. Med nyare
tidens början och ju längre fram mot vår tid
man kommer, desto rikligare flöda ju
källorna, och svårigheten består ofta nog lika
mycket i att välja bland dem som att finna dem.
Klein har löst sin uppgift på ett mönstergillt
sätt. Han har fått med det betydelsefulla, det
karakteristiska och det mänskligt intressanta
i ett saftigt koncentrat, som har bredd utan
att brista i distinktion. Historieböckernas
torra fakta få här den levande bakgrund, som
plötsligt låter en förstå händelsernas
märkliga gång. Man frestas ibland att vända på
den berömda geijerska satsen, att svenska
folkets historia skulle vara dess konungars.
Voro de inte redskap för krafter som
bottnade djupare än i den kungliga
rådskammaren? När man läser kapitel som
»Stormaktstidens grundvalar» och »De som kunde allt»,
får man onekligen nya synpunkter på den
materiella och andliga bakgrunden till vårt
folks oerhörda kraftutveckling under det
sjuttonde århundradet.
I denna andra del av sin bok berättar Klein
först om de bondehärar, med vilka Sturarna
och Gustav Vasa rensade landet från de
utländska maktinnehavarna, om
reformationsverket, som var en sak på både gott och
ont, om man betraktar det med författarens
fördomsfria ögon, om vasakonungarnas
byggnadsiver och praktlystnad, om bohag och
heminredning och om 1500-talets eleganter bland
damer och herrar av stånd. De impulser från
främmande kulturer, som under 1600-talet på
olika vägar —• genom de stora krigen, genom
invandrande finnar och valloner, genom de
livliga • reseförbindelserna — kommo vårt land
till godo, ge författaren lika många
anledningar att skildra de förändringar i seder och
bruk, smak och stil, sociala och ekonomiska
förhållanden, som ägde rum under detta och
följande århundrade, och mot den trots allt
ganska ljusa bilden av »karolinsk vardag»
ställer han häxprocessernas »krig mot onda
makter» som en verkningsfull kontrast. De
bägge sistförflutna århundradenas
kulturutveckling skildras slutligen i några
innehållsdigra kapitel med de suggestiva rubrikerna
»Svenska varor», »Nytta och nöje», »Romare
och göter», »Gustavianernas arv» och
»Nutidens förebud», vilka må tala för sig själva.
Med denna kortfattade innehållsöversikt är
emellertid endast den ena hälften av boken
berörd. Den andra utgöres av det rika
bildmaterialet. Om man skulle taga författaren
på orden, borde man egentligen ha nämnt
detta först. Han säger nämligen i företalet,
att boken är avsedd att vara en bilderbok med
beledsagande text. Så långt är man kanske
inte böjd att gå med honom. Texten skulle
säkerligen ha försvarat sig utan bilderna men
knappast tvärtom. Som det nu lyckligtvis är,
belyses den på ett utomordentligt sätt av alla
dessa illustrationer, valda, reproducerade och
— placerade med den yttersta omsorg och
smak. Författaren måste säkerligen även i
detta fall få en stor del av äran, men det
torde inte vara ur vägen att nämna namnet
på den medhjälpare som stått vid hans sida,
då det gällt det rent typografiska utförandet:
amanuensen Anders Billow, vars insatser på
bokutstyrselns område under de sista åren
vore värda att särskilt uppmärksammas. I
Kleins bok ha de tydligt och klart kommit
till uttryck. Det gamla schablonmässiga
sättet att illustrera böcker med jämna hel- eller
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
