Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Li e s t & l.
C. W. v. dow.
H. G r ii n e r-N i e l s e ti.
sidighet ett dylikt verk måste äga för att
kunna fullgöra åtagna förpliktelser.
Landskapsbildens förändringar genom människans
inverkan, befolkningens utbredning, fördelning
och flyttningar, språkens släktskaper och
historia ägnas var sin del. Skrift och
namnskick, litteratur och religion, rättsväsen och
vapen, byggnads- och bostadsskick, handel och
näringar, folktro och tidräkning, konst och
musik, dräkt och utrustning hos alla de
nordiska folken behandlas i översikter, som
komma att omfatta en eller flera delar.
Om arbetet sålunda tillfredsställer alla
berättigade krav på mångsidighet, kan man
däremot fråga sig, om dess begränsning i tiden
är ur alla synpunkter lika väl väld. Man
kan givetvis inte förneka redaktörerna
rätten att draga denna gräns där det synes dem
lämpligast, men man kunde möjligen utan att
anses småaktig fordra, att denna gräns på
något sätt antyddes i verkets titel. Nordisk
kultur är naturligtvis något vida mera än
vad som nu kommer att bli föremål för
behandling, det nordiska — vad det nu består
i — finns naturligtvis likaväl i en gustaviansk
stol som i Kungsårabänken, likaväl i en
karolinsk herrgårdsbyggnad som i en medeltida
gråstenskyrka med tegelornerade gavelrösten.
Det säreget nordiska kan bestämmas endast
genom jämförelse med och i motsats till det
icke-nordiska. Det utländska inflytandet gör
sig så starkt gällande här efter Gustav
Vasas intåg i Stockholm, sägs det.
Överskattas inte proportionerna härvidlag? Vad är
den medeltida kulturen i Norden annat än en
blek avglans av den europeiska högkulturen?
Varför äro ett par vida kortbyxor på en
skånsk bonde från i8oo-ta!et mera nordiska
än de förebilder som beklädde Gustav II
Adolfs feta lekamen ? Består det i det
simplare stoffet ? Är det den berömda svenska
fattigdomen som har skapat den säreget svenska
kulturen? Kanske. Vi hoppas få svar på dessa
och många andra frågor under de kommande
tretton åren.
Om de utkomna delarna av Nordisk kultur
måste vi fatta oss mycket kort. Del VI,
Runorna, innehåller först en översikt av de
germanska, anglofrisiska och tyska runorna av
Otto von Friesen samt en redogörelse för de
norska, färöiska, isländska och grönländska
runinskrifterna av Magnus Olsen, som för
fackmannen torde vara av stort intresse. För
den i runologiens mystiska och spännande
vetenskap mera obevandrade ger däremot såväl
Johs. Brøndum-Nielsens och framförallt Otto
von Friesens avhandlingar om de danska,
respektive svenska runinskrifterna rikt utbyte,
även om det kostar någon ansträngning att
följa författarnas med mängder av runcitat
späckade framställningar. I all sin lakonism
ge dock dessa gamla gravskrifter
understundom en glimt av människorna och det liv de
levde.
Del IX är uppdelad på två avdelningar,
varav den första handlar om folkvisorna.
Sverker Ek har i sin korta översikt av de
svenska folkvisorna lyckats få fram några
drag ur det liv som de spegla, medan de
bägge andra författarna, H. Griiner-Nielsen
och Knut Liestøl, nöjt sig med en systematisk
framställning av de olika typerna och deras
förbindelser med grannländernas
folkvisediktning. I kämpa-, riddare- och legendvisor ha
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
