Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Fot. Almberg &■ Preinitz.
Ester Ro e c k H an s e n som
Irene Bäumer och Georg
Ryde b er g som Joseph
Schindler i Hela havet stormar.
och det var väl den subtile
människokännaren Arthur Schnitzlers mening. Den
pjäsen får ej brännas å båle.
Är det närgånget, om man säger att Signe
Kolthoff spelade sig själv i denna roll och
därför så klart kunde ge oss känslan av att
stå inför en också till det inre verkligt fin
kvinna.
En ung engelsman, Ronald Mackenzie,
som ej hunnit med mera än att skriva en
pjäs, innan han bortrycktes av döden, är
författaren till den allvarliga, nian skulle
nästan kunna säga farsen Hela havet stormar.
Den har en våldsam intensitet, en
efterkrigs-mentalitet och något nervöst, som gör
Mac-kenzies enda skådespel till mera slaviskt än
engelskt. »Musical chairs», som stycket
heter på engelska, är namnet på en
sällskapslek, motsvarande vår »Hela havet stormar»,
i vilken man skall byta plats, då dessa ord
utropas, och under buller och glam knuffa sig
fram till en ny stol, varvid en alltid måste bli
utan. Här var det ett erotiskt
huller-om-bul-ler, som åsyftade att vara tragikomiskt och
som också var både lustigt och hemskt.
En tysk-engelsk familj Schindler är bosatt
efter kriget i Galizien i Polen och tyckes ha
fått med ej så litet av det brustna, nervösa
och musikaliska hos polackerna. Den
industriidkande familjen har kommit på obestånd och
hoppas nu att vid sina borrningar finna en
oljekälla, som åter skulle göra dem rika. Den
hittas också slutligen. Nu kan man nästan
kalla deras ekonomiska och erotiska livsform
för det, som tyskarna bruka benämna
»pol-nische Wirtschaft». Fadern Wilhelm
Schindler—herr Sture Baude ligger efter den
inhemska bond- och tjänsteflickan Anna—Mimi
Pollak, och sonen i hans första gifte Joseph
—herr Georg Rydeberg förförde eller rättare
förfördes av sin styvmors sons fästmö,
amerikanskan Irene Bäumer—fru Esther Roeck
Hansen. Josephs sammanbragta syster — kan
man säga så ? — älskar honom, och då hon
inser hopplösheten hoppar hon i floden. Han
hoppar efter och drunknar. Familjen får sälja
oljekällorna och flyttar till England. Den
föreföll vara mycket milj opåverkad, ty oro
och lättsinne levde nästan hos alla. Ett
främmande inslag var den farliga iskalla flirten,
amerikanskan Irene, måhända tecknad med
någon engelsk ovilja. Hon hade visserligen
ingen oro, men lättsinnig var hon i detta
ords alla meningar, och framhöll på det mest
verkningsfulla sätt det ishårda, praktfull i
sin själviskhet och sina feminina konster.
Dråpligt var det också att se den lilla
bond-flickan-tjänarinnan krypande ödmjuk och
mopsigt tvärsäker allt efter som det passade
i hennes förhållande till den store husbonden;
och allra lustigast var det att lägga märke till
de fåfänga försök att återtaga
husbondeauktoriteten, som gjordes av den på hennes
limstång ömkligen flaxande Mr. Schindler. Hans
vitalitets och personlighets förminskning efter
sonens drunknande gjordes på rörande vis av
Sture Baude. Med stort intresse såg man herr
Georg Rydebergs intelligenta utformning av
Joseph, den neuropatiske f. d. flyglöjtnanten,
som nu även i det civila gav livet så många
som flyger och far, då ej något speciellt i
kvinnoväg visar sig. Och det kan inte nekas,
att Irene—fru Roeck Hansen var i hög grad
speciell. Vid alla komplicerade situationer,
och de voro icke få, flydde och tydde Joseph
till flygeln, och än var det Chopin, än
Beethoven, som fick lugna och harmonisera hans
oro. Man riktigt kände, hur musiken är en
vänlig tröstare i livsångesten i Polen.
Vid första scenen oroades man av belys-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
