Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ett slarvigt pansrat hjärta. Motivstudie i Birger Sjöbergs diktning. Av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Abenius
har mörka ögon, Oro har irrande blick och
blåsande hår, en Soliditet har — av
oförklarlig anledning — pjäxor på fötterna, Ro är
tung, rund kring knogen, bleka minnen
vandrar tysta i parken, tidens skräcknyhetcr hotar
med vitnade händer, mördarens gärning reser
sig likblek i blodig röck, skaldens dikt
vacklar under mörka himlar och återvänder
blödande bak kappan,1 dödsves magra fingertopp
smular sönder glädjen. I en Fridavisa
beskådar kritikern körens prestationer. Han har ett
visst farligt sätt att låta pince-nèzen blixtra.
Pince-nèzen blir för Birger Sjöberg flera
gånger den kritiska kylans attribut. Den
ån-gestkvalde Hedersman-förfalskaren tar emot
sin uppvaktning på hederns dag:
Ej vaktkonstaplar, som komma
på kronans tunga sko
i rosenfylld halluppgång.
Ej kalla jurister stiga
i dörr med pince-nèz och portfölj
samt strafflogik i sin hand.
Den skål som åt dig räckes
är icke en fängelseskål.
Den är av lödigt silver,
den är en hedersbål.
Citatet visar hur Birger Sjöbergs
dubbelseende fantasi fungerar. Pince-nèz, portfölj och
strafflogik, det är ordningens, rättens och
straffets kalla symboler. I ångestens skarpa
bländvita ljus får dessa föremål ett
egendomligt liv.
Har man en smula grepp om Birger
Sjöbergs egenartade teknik, dess starka
förtätningstendenser med slagord, rubriker, namn,
kenningar och symboler, är det inte svårt att
hitta motivet hjärtat och pansaret i Kriser
och kransar. Det veka jaget uppträder ofta i
vördnadsställning inför straff och auktoritet.
Det är först och främst skolgossen inför
extraläraren, som är jag- och hjärtesymbol i
denna grupp. Skolgossen omfattas med en viss
välvilja av extraläraren — vad skall man
göra med ett så slarvigt pansrat hjärta?
Auktoriteten har ofta välviliga drag hos Birger
Sjöberg. Denna lekfulla skolgosse »med klena
vackelvristen», som tumlar omkull inför
örfilar och ordstötar, för vilken cirklar,
romboider, siffror, jordglob och betygsbokstäver
dansar en icke särdeles skolmässig dans, är
även för en extralärare ett problematiskt och
1 Författarna uttala sig om sina böcker. Bonnier
julkatalog 1926.
nästan ömmande fall. — Skolgossen och
extraläraren dyker upp i många varianter.
Skrivaren raglar, hjälplös och blödande, inför
kritikern, vars dunderord haglar ur själva molnen,
den pinsamt generade gästen blamerar sig i
Statyernas samkväm inför värden med ord
som dräller på den vita samtalsmarken,
patienten böjer sig inför läkarauktoriteten, den
sjuke konvalescenten måste utstå vist tal av
sin ämbetsbroder med doktorshatten.
Reaktionen blir i dessa fall alltid likartad,
skolgossen är värnlös: »— du sänker dina ögonlock
och gömmer dig och blundar.» Ja, skrivaren
finner för sin absoluta hjälplöshet en
Birger-Sjöbergskt makalös bild:
veks för en ordstöt, släppte balansen,
trött som en vaxbild i smälta neg.
»Ganska skakande» upplever förvisso
hjärtat i Kriser och kransar sina kval. Efter
kriserna förmår skalden att skriva upplevda ord.
Nötta bilder som »sårad» eller »slagen»
eller »nedbruten» får plötsligt skakande
realitet och liv. Skolgossen är rädd för örfilar.
En stor bildgrupp i Kriser och kransar rör
sig just om stötar och slag, t. ex.: spark med
broddad sko, ordstöt, rapp, danska skallar,
knuffar, skuffning, knytnävsslag, spöslag,
rövaretag, smällar, luggar, ris av blixtträdet
som randar hjärtat i blodiga ränder, gissel,
stygga strilregn, kullkörning i grus och sten,
nedstörtande ur flygmaskin o. s. v. Mycket
liknande kvalsymboler är: böld, röda sår,
sting, blåsor och blod. Dödsångest och
kosmisk fasa återges med skiftande bilder:
skrämsels vita lakan, bödeln och bålet,
bad-stubadet med avgrundshetta och gröna rökar.
Märkligast är kanske Drake och fånge med
dess väsande, brännande, flimrande
ångestbilder. Som uttryck för skuldkänsla skapar
Birger Sjöberg liksom Fröding dömda
gestalter, t. ex. förfalskaren som får medalj och
Fiorella på fattighuset. Den sällsynt vackra
tidningsdikten Möte har i formen något
sen-Frödingskt med musikalisk, segt fasthållen
upprepning. På landsvägen vandrar dråparen,
hojar och sjunger sig själv till ro med visan
om skeppet Skulda. Han möter ett barn på
åtta år, också en dråpare, som dräper
blommor, också en vilde med vilt sinne och
läppar som vilda bär. Hon räcker honom
blommorna i plötsligt framstormande kärlek:
Så dräpte barnet med vildes kärlek
vildes lugn.
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
