Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Cederström. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Ceder strö vi
penseln och värjan. I dessa böcker
kommer det fram mycket synnerligen
sympatiskt, ej minst en lätt självhumor.
Hans »Minnen» visa ur vilken i alla
avseenden ädel rot han stammar. De ha
ett svenskt kulturhistoriskt värde, som
måste skattas högt. De utgöra en
historiemålning, som kommer att leva genom
tiderna och få ett för varje decennium ökat
dokumentariskt värde.
Ridderlig var sannerligen Gustaf
Cederström. Hur ädelt och avundsfritt hyllade
han ej kolleger och medtävlare, hur
rörande trädde han ej tillbaka för Carl
Larsson i museifreskfrågan. då han själv dock
hade gjort någonting så betydande som
skissen till »Ansgarius’ predikan».
Vi minnas med rörelse den gamle fine
mannen, åtföljd av sin högt älskade dotter
Carola, vilken troget följde honom som
en Antigone under hans ålders dagar, ett
ädelt par, som alltid skall leva i rörd
hågkomst. När han den 20 augusti 1933-
avlidit i Stockholm, mätt av år och
hedersbetygelser, och en sommardag låg i sin
kista med paletten och värjan på
locket och tonerna från Carols tid
militäriskt ljödo från orgelläktaren, då
erforo vi alla vördnad för ett liv, fyllt av
arbete och vigt åt godheten, skönheten
och äran.
kanske de förnämsta. I vissa fall ha
Cederströms bilder ur vår tids svenska
militärliv kanske ännu högre konstnärliga
förtjänster.
Av sin vackra hustru gjorde Cederström
många lyckade porträtt. På ett av dessa,
tillkommet omkring 1880, ser man den
unga eleganta frun sitta på havsstrandens
sand. Den dubbla kärleken till makan och
skönheten har här lett penseln. Några år
senare tillkommo hans realistiska och med
skäl högt skattade tavlor »Begravning i
Alsike» och »Frälsningsarmén». På den
senare framställes en ung kvinnlig
frälsningssoldat, som talar till den både
trumpna och förvånade publiken på en parisisk
krog. Hennes ansikte lyser av hänförelse,
och den av den ovanliga händelsen något
förbluffade krogvärden har något av »va’
ä’ det om» av så komisk verkan, att man
påminner sig, att Gustaf Cederström
börjat som karikatyrtecknare.
Stora dekorativa saker, »Gustaf III
komplimenterar fru Olin» och »Karl X
Gustaf vid Bält», har konstnären gett oss i
Dramatiska teaterns foajé och i
Riddarhusets trappa.
Som författare till »Minnen», »Strövtåg
och funderingar», »Nya funderingar» och
»Hugskott» m. fl. har Cederström visat sig
kunna föra pennan nästan lika bra som
Stupad karolin. Studieteckning. Till målningen
Standaret. 1886.
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
