Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Pierre de Nolhac: Stanser. Översättning av Hj. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pierre de Nolha c
S T A N S E R
Den lilla lycka, som du trott dig hålla kvar
och som du värnat om med girigt knutna händer,
utur din famn har flytt — ditt hem den lämnat har;
nu faller tystnaden — sin skymning natten sänder.
Du säger du är trött att leva, lida mer.
Tror du den smärtan väl för alla andra tiger?
Men starka hjärtan finns, som lugnt mot ödet ler,
välsignande den natt, ur vilken gryning stiger.
Full av bestyr min dag. snabb som en timme, gått
med studier, böcker och allt larm ur mänskobruset.
Nu domnar själen av och trår till stillhet blott,
de sista vännerna ha redan lämnat huset.
Och ensam med en dröm man är i kvällen skum,
där fönsterkarmen nu en himmels vidd omgärdar.
Då stiger plötsligt upp ur tystnad stor och stum
en röst, en främmad röst, som från okända världar.
Ibland den mängd av ljud, som vinden till oss för,
helt plötsligt stiger fram en sång som ingen väntat,
en ljuv och stilla som dock alltför hastigt dör,
i våra nerver dock ett intryck djupt den präntat.
Så brister i vår själ vår ungdomslycka tyst.
Ack förr, vid tjugo år, vår ungdomsblick har talat
om löftet som en gud uppå vår panna kysst:
Vi vänta det alltjämt — och så har livet dalat.
HJ. LUNDGREN
63 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
